Gränsen som identifikationsmarkör

Gränsen har två funktioner: håll ute det som inte får komma in och håll ihop det som finns innanför det vill säga på kulturell nivå: skapa en identitet. Dessa hänger samman. Det som inte får komma in är sådant som kan påverka jämvikten i systemet så pass mycket att det blir destruktivt för systemet i sig. I kulturteorin kan det handla om viljan att mota bort fenomen som kan hota kulturens bana. För individen kan det handla om att inte dejta den där mannen igen för han gör dig olycklig.

Identifikationen däremot är Maslows tredje steg: gemenskap. Den är alltså nödvändig för människan och det gör också gränsen nödvändig. Gränsen är inte bara till för att hålla ute utan för att finna en identifikation med de som befinner sig innanför gränsen om det så bara är dina egna molekyler som formar dig som en hel människa. Då du släpper in påverkan över din gräns som inte har där att göra kan det splittra din helhet och därmed din självidentifikation. Det är vad som händer då folk ändrar politisk uppfattning senare i livet eller kanske blir religiösa. Är det då något dåligt? Nej men det är destruktivt för den självbild du hade av dig tidigare då den faktiskt ersätts av en ny.

Identifikationen är hela poängen med gränserna därför att den definierar oss och gör gränsen fundamentalt absolut. Anta att du tillhör en kampsportsförening som du viger ditt liv åt. Du lever mycket för din klubb och din idrott. Där har du en identifikation. Eller så identifierar du mycket av dig själv och dina val med din politiska övertygelse. Där har du en annan identifikation. Kanske älskar du av hela ditt hjärta en viss typ av musik. Ytterligare en identifikation. Vidare identifierar du dig med olika saker olika mycket och i dessa olika sfärer är du beredd att släppa mer eller mindre av din gräns om gränsen hotas. Ska din klubb rivas? Du demonstrerar. Eller så flyttar du med klubben till en annan stadsdel. Din favoritmusik kostar plötsligt pengar att konsumera. Du betalar glatt eller så anser du att det är ett intrång på din konsumtion av konst. Var du sätter din gräns är individuellt och dessa olika gränsers innehåll är en del av din individ.

Identifikationen är detsamma som den du upplever att du är och vill vara. Det är alltså din tro på sig själv. Som vi snart ska se är tron nödvändig för livet som sådant. Den ger dig en riktning och ett mål vilket är nödvändigt för människan (se avsnittet om Mål, delmål och riktning lägre fram). Däremot är frågan vad syftet med identifikationen är. Och då återkommer vi till det identitära och konsoliderande. Därför att den grupp du väljer att tillhöra och avgränsa dig med är antingen identitär eller konsoliderande vilket vi tittar närmare på snart.

Den viktigaste gränsen att se över den som definierar din identifikation eftersom den är nödvändig för mänsklighetens överlevnad och den kan inte undvikas eftersom tro inte kan undvikas (se senare avsnitt). Av den anledningen så kan vi i följande diskussion fördjupa oss gränser och subjekt snarare än gränser och tid. Givetvis är gränsen intressant i studera i aspekten tid men det är mer av en metafilosofi som vi lämnar då organismer och liv är vad Syntopismen sysslar med främst.