Den framåtskridande rörelsen, jämvikten och söksystemet

Det är alltså på så vis att vi konstrat att nyfikenheten har drivit fram civilisationen till dags dato via teknologin och att nyfikenheten drivs av våra söksystem vilket är en grundkänsla och basal del i människan. De övriga grundsystemen så som vrede, panik och rädsla är till för att skydda oss medan söksystemet är till för att utveckla oss. Syntopismens idé om den framåtskridande rörelsen bekräftas alltså av människans absoluta grundkänsla som har drivit oss fram till idag. Utan den skulle vi i bästa fall vara kvar på savannen om vi inte blivit utrotade. Evolutionsetikens idé om att leva för att ständigt utveckla teknologin och på så vis sträva framåt mot nya upptäckter där något vi inte ens känner till kan existera, må vara ännu en idé om ”gud” men än väldigt vetenskapligt förankrad sådan och utan hänsyn till idéer om eviga liv eller paradis. Vår egen hjärna verkar bekräfta vår idé kring evolutionsetiken.

Vidare verkar det som om att hjärnan strävar efter att ordna en balans: söksystemet söker efter behov att tillfredsställa och stängs av då lustsystemet bekräftar behovet för att på nytt börja söka efter tillfredsställelse då sensoriska intryck blandat med minnen och erfarenheter ger sig tillkänna. Balans är detsamma som jämvikt vilket vi definierat som det andra absolutet. Även kroppen tycks i hela sitt neurala nätverk vilja finna en jämvikt men likt all jämvikt låter den sig inte bestå utan rubbas med jämna mellanrum, precis som all jämvikt vi tidigare talat om.