Lustsystemen, hedonism och utilitarism

Många filosofer menar att lycka är det högsta människan kan uppnå. De kan sammanfattas i framförallt två skolor: hedonism och utilitarism.

Det finns olika typer av hedonism, men de flesta fokuserar på att undvika smärta och maximera njutning. Hedonism är en teori som menar att njutning eller lycka är det högsta goda och målet för mänskligt liv. Enligt hedonismen är det som är gott och moraliskt rätt det som maximerar njutning och minimerar lidande för individen. Denna teori kan vara mycket individuell, där varje person strävar efter sin egen lycka.

Utilitarismen grundades av tänkare som Jeremy Bentham och John Stuart Mill och är en moralfilosofisk teori som säger att en handling är moraliskt rätt om den maximerar lycka och minimerar lidande för så många som möjligt. Det innebär att det inte bara är individens njutning som är viktig, utan den totala mängden lycka i samhället. Man skiljer på:

• Kvantitativ utilitarism (Bentham): Fokus på att maximera mängden njutning, där all njutning är lika mycket värd.
• Kvalitativ utilitarism (Mill): Vissa typer av njutning kan vara bättre eller mer värdefulla än andra (till exempel intellektuell lycka kan vara bättre än fysisk njutning).

Sammanfattningsvis fokuserar hedonism på individens njutning, medan utilitarism fokuserar på att maximera lycka för alla.

Det verkar ju finnas en klar poäng i båda dessa system om vi ska se till den basala funktionen i vårt medvetande kring lustsystemet. Om vi nu menar att söksystemet driver fram civilisationen genom dess stimuli av nyfikenhet till teknologi och lustsystemet premierar det så rimmar det med åtminstone den kvalitativa utilitarismen.

Men, menar vän av ordning, om en människa blir lycklig av att tro på gud istället för den framåtskridande rörelsen – ska man då inte låta henne vara lycklig? Jo men givetvis. Evolutionsetiken har aldrig menat att tvinga in levande organismer i någonting. Tvärtom. Evolutionsetiken tror på att den som anpassar sig bäst är de som tar sig fram längs den framåtskridande rörelsen och därför kommer det lösa sig av sig självt. Det är dess skönhet och förbannelse. Men den avkräver varje individ att agera konstruktivt vilket är skillnaden mot att låta saker ”ske med Guds vilja!” Och den tolererar inte brott mot idén i form av att evolutionsetiken abjektifieras av en annan kultur. Oliktänkande men acceptans har den däremot inget problem med.

Syntopismens etik menar att var och en bör handla så den framåtskridande rörelsen bibehålls. Detta krockar inte direkt med den kvalitativa utilitarismen. Däremot är inte njutningen som fokus det som evolutionsetiken håller som flaggskepp. Det är istället rörelsen mot det okända där vi fortfarande har arbete att göra till förmån för något som kan vara större än människan, som är vårt fokus. Om det innefattas av den kvalitativa utilitarismen så fine! Nyfikenheten visar sig släppa lös stora mängder av dopamin vilket ger oss lustkänslor. Där finns all anledning att bli nyfiken på det som bidrar till den framåtskridande rörelsen. Finns det egentligen en anledning att inte vandra längs den vägen?