Informationshierarkin: politiker, medier och akademier

Det här skapar också en informationshierarki som vi tidigare sett i historien. De som sitter på makten att distribuera informationen är i gemen makteliten inom de samhällets olika skrån. Folket sinsemellan kan förvisso numer läsa och skriva men distributionen till massorna av det skrivna ordet har skiftat från skrivarnas fåtaliga uppdragsgivare till den intellektuella makteliten: akademier, politiker och mediebolag. Detta är de tre ben som efter den napolitanska eran som ligger till grund för den reella makten i de västerländska samhällena.

Efter den franska revolutionen slår staten ut klansamhället. I Europa hade familjen en stark central roll – inte helt olik det vi idag ser i muslimska kulturer. Inte minst kungahusen höll starkt på familjer och sammanhållning inom och mellan dem av den enkla och samma anledning som klankulturerna gifter bort sina barn: att dela blod med en annan klan minskar risken för konfrontation.

Staten blir mer central för folken än kungahusen. Demokratin ser sitt första riktiga ljus i dem nya tiden. Samtidigt blir staten något att förhålla sig till som individ vilket föder idén om individen och senare individualismen. Familjens roll finns kvar parallellt men som vi ska se förflyttas den allt mer ut i periferin över århundradena. Det blir vanligare att välja sin partner istället för att få den utsedd av familjens överhuvud. En annan effekt av individens roll i samhället är att läskonsten sprider sig. Istället för att lyssna till högläsning i stora skaror så flyttar läsningen in till individen själv. Det alltmer belästa och kunskapsorienterade samhället börjar nu tillåta förflyttningar inom klassamhället då bildningen efterfrågas. Bildning blir inte längre förbehållet klass utan kan nu så sakteliga tack vare klassutjämning och teknologi.

Mycket annat inträffar efter den franska revolutionen. Industrialiseringen, kommunismen och socialismens stora intåg, första och andra världskriget, det kalla kriget, psykologins inträde, postmodernismen och vårt moderna samhälle – för att nämna något. Det är en god idé att tränga djupare in i civilisationens historia för att djupare förstå alla mekanismer men Syntopismen tar fasta på kommunikationens paradigmskiften. Klart är dock att från och med det tredje kommunikationsparadigmskiftet (som alltså sker via franska revolutionen och tryckpressen), så förändras världen på ett sätt som vi aldrig sett tidigare. Men! Så infaller den 15 :e juni 1973 och allt ska på nytt rivas upp och förändras.