Tron och berättelsen

Du kan inte leva utan att tro. Den ersätter till och med din vilja. Vi nämnde i kapitel 2 om trons koppling till dopaminet som verkar vara en pusselbit i vår vilja att överleva. Tron är också ständigt närvarande därför man kan inte leva utan att tro på något även om det är att vara ateist. därför Då en individ tagit ut sin riktning mot ett mål börjar hon färdas längs vägen som ska ta henne dit. Vägen kantas givetvis av delmål i form av hinder och problem som utmanar hennes vilja till överlevnad och hennes vilja att nå sina mål. Kampen att ta sig framåt mot målet kallar vi för individens tro. Till sin tro behöver individen (som vi definierade som jaget + det virtuella jaget) en 1) riktning för att nå sitt mål definierat av myten, 2) en kompass i form av etik. På så sätt blir tron en del av individen: tron på sina mål och vägen dit.

Då man går emot sin tro är det inte alls att gå emot sin tro. Istället går man mot sin önskan om vad man borde vara. Handlingen man utför viker av mot det man tror på. Tron visar den faktiska vägen mot de uppnådda delmålen. Inte den önskade vägen till dessa delmål. Att handla mot sin tro är detsamma som att – om än tillfälligt – anskaffa en ny tro. Det är fullt möjligt att den ursprungliga tron kräver ett avbräck för att nå slutmålet. Varför man avviker från vägen och sin tro är unik i varje fall. Vill man förstå det så är dock idén om att gå emot en önskan om vad man vill vara där man bör börja leta. Varför vek individen av från sin stig? Anledningen kan vara rent impuls styrd vilket troligen kommer leda till ånger eftersom konsekvensberäkningen i form av tänkande uteblev. Den andra anledningen är just ett konsekvensberäknande i form av tankar men det ändrar också tron i sig då man nu tror på det som man kommit fram till i sitt nytänkande.

Då en individ sedan orienterar sig efter sin tro för att nå sitt mål via alla delmål så bygger individen sin berättelse. Berättelsen är helt enkelt du och din historia byggd på din tro som skapas i ditt medvetande av fenomen som träffar kulturen. Berättelsen är din svallvåg medan ditt virtuella och upplevda jag är livet i sig: båten som färdas på havet av tid. Tron är kompassen och myten är målet för din resa.

Eftersom vi är tvungna att ha gränser så kan vi se att våra egna mål och delmål från vaggan till graven omgärdas av gränser: liv, hinder på vägen och död. En början, en mitten och ett slut. En berättelse. Eftersom din hjärna är satt att ständigt hitta nya problem att lösa därför att det är dess uppgift för din överlevnad så kommer den alltid, oavsett hur lycklig du än försöker att bli, finna nya hinder och aldrig lämna dig ifred med problemet med din tro och överlevnad. Hela denna kamp lämnar en berättelse efter sig som bestått av hinder även om de bara är fiktiva sådana uppfunna av vår hjärna. Utan hinder finns ingen berättelse och därför ingen mänsklighet. Hjärnans fundamentala funktion är en självklar och nödvändig del av människans berättelse.

Tron är så fundamental i civilisationen därför att den är mytisk i sin natur. Vi tänker ofta på den som religion men den kan bestå av ideal, moral, maktfullkomlighet, drömmar, ideal… vad som helst. Tron kan även rymma idén om odödlighet eftersom evigheten inte kan tänkas. Syntopismen vill inte blanda ihop teologin med idén om tro. Berättelsen följer i trons spår. Det är de spår som hon lämnar efter sig i sin färd mot målet.

Men tron är inte bara fundamental den är sann som ett absolut då den också är ett derivat av tiden. Tron är en del av att leva då det är en del av ditt medvetande. I alla upplevelser du får till din hjärna varje sekund så tolkar ditt medvetande informationen och den har tron i grunden av den tolkning som görs. Rent kemiskt beror det på en mängd processer men sammantaget ser vi dessa processer som din tro och din tro ligger till grund för den tolkning din medvetande gör av de inre och yttre systemen. Du lever genom ditt medvetande. Som vi konstaterade redan i kapitel 2: ” Alla människor bär en tro för utan tro går det inte att leva… Du måste tro. Det är människans sanning. Och då du tror skapar du din egen berättelse. Berättelsen blir som svallvågorna av hur du lever efter din tro. Tron och berättelsen är centrala för individen.”  Gränserna definierar din berättelse med födelse, liv och död som rör sig i den framåtskridande rörelsen och kvantfysiken är möjligen det som kan upplösa dessa gränser. Jämvikten styr ditt inre system genom livet och det yttre systemet kontrolleras av andra jämvikter. Detta löper på genom tiden. De tre absoluten är förenade och evolutionen har sin gång allt under evolutionsetikens försök att förklara tillvaron!