Decentralisering

Decentralisering är Internets hela grundläggande tanke som idag mycket mer är en centralisering till de stora techjättarna – se Big tech nedan). I Internets barndom såg visionärerna hur fri människan skulle bli med all den information som skulle flöda ur de digitala kranarna. Bildning och intellekt, skapande och samarbeten skulle blomstra. Och Internet gav upphov till sådant. Utan Internet, inget The pirate bay och utan The Pirate Bay – inga streamingtjänster. Utan Internet – inget Spotify eller – hemska tanke – inget Google. Internets förtjänster är oerhört många men med tiden ledde det till att den digitala makten centraliserades kring några få aktörer som en dag kanske bygger de första nätokratiska staterna (se avsnitt om Nätokrati i Observation 2:16). Samtidigt har idén om decentralisering urholkats till ett fåtal ägande företag så som Google och Meta.

Decentraliseringsbegreppet är mer knutet till den feminina kulturen än den maskulina. Idéen är direkt kollektivistisk. Utan att nu kasta oss in i filosofi så kan vi konstatera att idén om nätokrati och en klass på internet som hittar noder att samverka med ur egna intressen och som använder blockkedjor som informationskanaler i allt från pengatransaktioner och informationsutbyte får sägas vara en av de mer demokratiska formerna som vi upplevt på väldigt länge. Borta är idéerna om centralbanker som vill äga dina pengar och som tar hög ränta för att låna ut din lön samtidigt som du inte får något tillbaka (läs gärna Bankbluffen av Joel Dahlberg, svensk ekonomijournalist). Borta är idéerna om stora molntjänster som äger din data. Borta är idéerna om att kunna centralisera dina handlingsmodeller. Istället ges du en plats i en kedja av människor som valt att lita på varandra i en blockkedja där du är helt anonym men måste visa din tillit vilket sker per automatik då du är med i kedjan. Tyvärr har även den idén sina problem som vi ska se.

Det här sätter förvisso upp problemet med idéer om gränser. Gränser är nödvändiga för människan så vad gör då decentraliseringen med oss? Decentraliseringen i sig är ett instrument för dig att kunna skapa dina egna gränser. Det innebär att du inte blir beroende fysiskt av en stat eller en nation utan kan tillhöra en digital nomadstam som väljer var du vill bo just här och nu. Du är tillgången som folk vill attrahera – inte arbetskraften som söker sig till centralerna. Gränserna blir digitala istället för fysiska och den digitala decentraliseringen uppfyller det.

Det här skiljer sig mot kommunismens idé om en kollektiv stat där alla arbeta i solidaritet med varandra för de var inte fria att flytta, röra sig eller skapa det de önskade. De hade inte en kraft som drog dem till en arbetsgivare utan var statens ägogods. Om man någonsin vill uppleva den utopi som kommunismen menade skulle uppstå men aldrig de facto uppstod eller ens kommer att uppstå, är det i nätokratin man bör leta efter den.

Decentralisering är alltså utmärkt för att bygga elasticitet och ett personligt skydd. Problemet är dock kontraproduktivt. I en tid där tekniken är tänkt att förenkla vardagen för oss så innebär decentralisering att enkelheten försvinner. Du måste agera med människor i decentraliserade noder. Du kommer förlora hela din valuta för alltid om du tappar bort ditt lösenord till din kryptoplånbok. Om du sprider dina gracer på en mängd plattformar tvingas du ha lika många unika lösenord. Du behöver gå till många olika platser och lära dig deras olika infrastrukturer för att göra samma repetitiva uppgifter. Du måste därför välja mellan ett enkelt men oskyddat och utelämnade system eller ett komplicerat och integritetsskyddande system.

En annan aspekt är ägande. I de nya världarna talar man om användargenererat innehåll. Det innebär att användare skapar alla världar i produkten och bidrar då till produktens attraktionskraft som företaget bakom produkten tjänar pengar på. Men skaparna av innehållet äger det inte. Det gör företaget. Många menar att det här är en fin form av gemenskap och det är troligen så nära den kommunistiska tanke vi kan komma. Filosofen Alexander Bard talar ibland om libertariansk marxism och det här är vad jag förstår att han avser. Det är en intressant tanke. Dialektiken mellan libertarianism och marxism blir till en digital syntes. Med kapitalismens skapelse föddes digitalismen som möjliggör marxismen. Detta är givetvis en förenkling därför hierarkier kommer växa ur detta också men som aspekt på ägande är det en effekt som decentralisering kan föra med sig.