Sociala medier

Den första iPhonen lanseras alltså 2007 och Facebook ser dagens ljus tre år tidigare. Tre år efter iPhonen, 2010, ska ett mycket omtalat socialt nätverk träda in på scenen vilket kom att kallas Instagram. Samtidigt övergår vi från att ladda ner filmer och musik illegalt till att prenumerera på streamingtjänster. CD-skivan går definitivt i graven med Spotify som lanseras 2008 och TV får stora problem att hantera sin överlevnad den dag The pirate bay och Youtube andas sin första morgonluft. Inte ens då med streamingtjänsterna (som blev verklighet tack vare The pirate bay som olagligt gav människor fri tillgång till alla möjliga medier som film, dataprogram och musik), verkar traditionell TV klara sig. De håller för dålig kvalitet och efterfrågan är för låg. Det är då man inför en public service skatt på 10 miljarder som svenska folket aldrig tillfrågats om. Noterbart är att då Youtube visar exakt hur många gånger en video strömmatrs så har SVT aldrig någonsin visat upp en enda siffra offentligt på SVT Play. Skulle de göra det skulle vi med egna ögon se exakt se hur många som ser på olika program som våra skattepengar finansierar. Teknologin är åter i förarsätet och staten gör vad de kan, likt med The pirate bay, för att hindra det som inte passar den.

Det är kring sociala mediers födelse som Internet börjar göra ett djupare avtryck i människan. Då Instagram lanseras så ökar den psykiska ohälsan i Sverige bland unga markant (källa: SCB). Instagram är givetvis inte det enda skälet men iakttagelsen är intressant. Problemet med att vara den snyggaste tjejen i klassen blir plötsligt att bli den snyggaste tjejen i Sverige och snart i världen.  

Med telefonen i fickan så bär man nu alltid med sig sitt Internet och inte nog med det. Telefonens hårdvara tillåter dig att bli mediaproducent för inga pengar alls och är du duktig når du långt fler än de traditionella medierna, vilket dessa avskyr eftersom det tar makt från dem. Plattformarna som tillåter dig att publicera ditt innehåll är också kostnadsfria. Det enda du betalar med är din egen information. Det är en uppoffring som du kanske inte såg som något större då världen låg vidöppen för dig. Allt på internet var gratis och tillgängligt. Det du inte visste om var att ditt beteende på kort tid laddades ner i en databank som ägs av någon du inte ens vet vem det är och som därmed kan styra information till dig. I nästa generation går det här vidare ut i din reella verklighet via det så kallade Internet of things, handlingsmodeller och övervakningskapitalism. Det här har vi all anledning att återkomma till i kapitel 5. Effekterna av Internet börjar alltså göra sig påmind på flera olika sätt. 90-talets slogan om ”Information is free” kan bytas ut mot ”Information is me”.

Folket har nu en enorm kommunikationsplattform där de kan kommunicera med vem de vill när de vill. Det här sätter nu plötsligt en press på våra gamla hierarkier från det tredje kommunikationsparadigmet. Då tryckpressen skapade akademier, medier och la makten hos politiker istället för hos kungarna så skedde ett stort maktskifte. Det maktskiftet sker nu igen. Kommunikationsparadigmen tenderar att alltid ändra på just maktpositioner. Idag är medierna de som mer eller mindre fallit för de sociala mediernas tryck. Enskilda youtubers eller influencers utan en krona till marknadsföring, lyckas idag överglänsa etablerade medier med miljonbelopp i budget.  De som har ett budskap och en karisma värd namnet kan idag skapa mer hype än världspressen tillsammans. Det här är ett direkt hot mot medierna. De har inte längre makten och ni märker detta på deras ton och vägran att delta i debatter eller stävan att lämna vissa plattformar för att ”debattklimatet är under all kritik” (läs: passar inte deras narrativ). Folket har helt enkelt tagit över deras funktion. Är det något bra? Det är i alla fall mer demokratiskt än tidigare. Är det av godo? Som vi ska se så är inte människans behov och hjärna inte i takt med teknologin i den här frågan.

I det här faller också akademier därför idag så kan du utbilda dig på internet. Du väljer vilka som ska utbilda dig och det kostar dig noll kronor. Du kan sen sälja din kunskap online och erbjuda din kompetens till folk som förstår värdet av det du behärskar. Ibland kallas de influencers. Ibland kallas de techgurus. Ibland kallas de musiker. I vilket fall som helst är akademiernas tid snart förbi. Kompetensen kan säljas över hela världen och arbetarna kan befinna sig var som helst. Vem behöver akademier som har ett uppdrag från staten om vad som ska förmedlas? Vem vill ens ha det? Det är frågan i vårt digitaliserade samhälle och det är det hot de tre etablerade benen nu upplever. Men det är folkets frihet. En riktig frihet. Inte en frihet under en ledare. Är vi mogna för det? Har vi någonsin varit det?