Sammanfattning

Vi verkar kunna hitta tre av de fyra faktorerna i MILK. Den fjärde kan vara på väg. Vi vet inte ännu om den kommer fungera som den gör för oss människor. Men dessa tre faktorer måste definieras som maskinella motsvarigheter av det mänskliga dito. Jag tror vi för klokt i att inte tala om vad som är bättre och sämre. Snarare bör vi tala om när vi ska begagna oss av vad.

Idag är Neurolink det närmsta vi kommer en mänsklig AI. Det är egentligen ett embryo till en förstärkt människa. Med cybernetik kan vi också förstärka kroppsdelar och förlänga deras livslängd. Frågan är hur mycket som behövs ersättas i människan och när då maskinen är en större del av människan än människan själv. Med en förstärkt intelligens inopererad i våra hjärnor så behåller vi medvetande, känslor och liv samtidigt som intelligensen förstärks. Om vi skulle kunna snabba upp och förfina våra muskulära processer till hastigheter som robotar har idag skulle vi ha medvetna, kännande och levande AI i form av ombyggda människor. Men återigen så har vi inte gjort annat än expanderat det liv vi redan känner och skapat människor med högre intelligens. Varför ska vi skapa något med så hög amplitud och göra det mänskligt? Måste vi förena människan och maskinen?

Dock så kommer vi inte kunna sia om AI skapat ett kiselbaserat medvetande. Om AI kommunicerar till oss att de upplever att de har ett medvetande och vi inte kan förstå hur maskinen fungerar så kan vi säga att medvetandet inte kan vara kolbaserat eftersom det kräver organ. Men vi kan inte säga att det finns ett kiselbaserat medvetande om vi inte kan förstå processerna bakom.

Idag behöver vi snarare koppla oss fria från techbolagen och konstruera personliga algoritmer som känner oss och lyder oss. Vi vill heller inte att vår data ska lämnas över till techjättarna. I bästa fall kanske vi vill att dessa agenter ska lära oss något så vi blir smartare. Som avsnittet Slutledning ska visa så menar Syntopismen att det är den väg som krävs. Vi måste hela tiden utmana oss och ställa större krav på oss istället för att förpassas in i en teknologisk välfärdsdröm. Det är en kamp som måste börja här och nu innan det är för sent. AI kan mycket väl bli en klon av oss och med den narcissism som yttrar sig på det fjärde och femte steget av behovstrappan är det mycket möjligt att det blir så. Tillsammans med Det empatiska scenariot (se avsnitt Del 8: Framtiden – Framtidsscenarion enligt Tegmark – Det empatiska scenariot) så är det en trolig väg fram för AI.

Så om vi nu försökt definiera AI i kontrast till människan så kan vi ägna oss åt de tre olika observationer Syntopismen gör om AI. De försöker säga en del om förhållandet mellan maskin och människa. Jag valde definitionen av observation snarare än problemformulering då alla observationer inte är problem. I de fall observationerna svävar ut till att bli problem försöker jag också ge anspråkslösa förslag på lösningar.