Observation 1:2 Skråna

Under de år jag arbetat med dessa texter har jag allt mer kommit fram till att personer som förklarar AI gör det utifrån sitt skrå. Med det menar jag att en humanist har sin syn på AI. En ingenjör har sin syn på AI. En entreprenör har sin syn och en psykolog har sin syn och så vidare. Det är sällan jag stöter på människor som försöker väva samman flera olika skrån för att förklara AI. Det äger sin naturliga förklaring just därför att yrkespersoner verkar inom ett och samma skrå. Jag hade dock lyxen att försöka ta mig an AI från flera olika håll och kom snabbt till den slutsatsen att det inte är möjligt att ge en rättvis bild av AI utan att förstå flera olika aspekter av mänskligheten; något som dessa texter bör indikera.

Varför är det intressant? Det är intressant av den anledningen att vi alltid hamnar i samma fråga: är AI mänsklig? Om vi uppfinner något som är så likt en människa att vi börjar tro att det är en människa så måste vi helt enkelt veta vad det är som vi orienterar oss kring. Och då måste vi ägna en stor del åt mänsklighet och den vetenskap som ligger bakom vårt innersta väsen vilket den här textsamlingen ägnat all kraft åt om än i förenklad skala.

Den Syntopistiska överblicken om AI är inte detsamma som den Syntopistiska synen på AI. Den växer fram under detta kapitel. Överblicken handlar snarare om vad det är vi behöver konstatera redan idag om fenomenet AI.

Ur Syntopistisk vinkel är det inte intressant med isolerade aspekter på ”hur man promptar AI” eller hur snabb AI är eller vad ChatGPT 5.0 kommer har för funktioner. Det är helheten som blir intressant. Det påminner lite om min egen syn på teknik där jag – på gruppnivå – är mycket omanlig. De flesta män jag känner kan se närapå sexuellt upphetsade ut då de får ny teknik i handen. Vad den kan uträtta är egentligen inte så viktigt. Betänk bara den testosteronstinna idén att varva en motorcykel inför ett rödljus. Du har garanterat varit med om öronbedövande motorrusningar mitt inne i stan till synes helt utan anledning annat än att ”låta” – det vill säga framföra en fallossymbol inför en större publik för det är exakt vad det handlar om. MC-föraren utövar ett minimalt tryck med sin fot mot en pedal och får sin apparat att låta som ett vilddjur. Teknik och bensin är de som framkallar ljudet och inte minst ingenjörerna bakom. Det föraren utför är en lätt muskulär förändring som skapar ett enormt oljud som på något sätt ska visa manlighet.

Du har säker också varit på en grillmiddag och fått höra en ingående beskrivning över hur grillen är konstruerad och vilka finesser den har men utan att kocken för den sakens skull ens har köksmästarutbildning vilket grillen säkerligen avkräver om man ska få ett riktigt bra resultat. Eller varför inte ta telefonen? Då iPhone kom minns jag vänner och bekantas glittrande ögon över en app som kunde tala om var alla hans vänner var utspridda geografiskt. Men varför i hela friden skulle jag vilja veta det? Tvärtom. Jag vill inte att alla ska veta var jag är och vill man mig något finns kanaler jag bestämmer över om jag vill använda eller inte.

Min manlighet kläs verkligen av naken i dessa sammanhang. För mig ska teknik ha ett syfte. Tekniken ska kunna hjälpa mig i min vardag. Jag är fullkomligt ointresserad över finesser som låter eller pekar ut folk. Därför älskar jag diktafonmöjligheterna i Word och på telefonen eftersom det får mig att snabbt kunna tala in anteckningar till mig själv. Framförallt på vintern då man är försedd med vantar och telefonen ligger djupt ner i någon ficka. Att då kunna aktivera Siri för en anteckning eller ännu bättre ringa min fru via en enkel knapptryckning på slaggen vid halsen för att fråga om något är för mig något jag älskar.

Idag pratar många om AI på samma sätt som mina vänner gjort om sina grillar eller telefoner. Syntopismen är inte intresserad av dessa isolerade fenomen utan den är intresserad av vad den kan göra för människan. Och eftersom AI inte är en brödrost utan något som svarar mot oss och beter sig mänskligt så är det också en teknik vi aldrig förut haft att göra med. Även om vi kommer fram till att den är lika dum som en miniräknare så spelar det ingen roll för en miniräknare kan inte väcka känslor med sin kod men det kan AI. AI kan påverka människor på djupare plan än någon annan teknik. AI går innanför vår hud vilket teknik aldrig gjort förut om vi bortser från underhållning och medicin. Men teknik har aldrig talat till oss på det här sättet. Det är därför vi behöver en text som Syntopismen som slår samma människans alla aspekter för att ställa den mot AI vilket texterna avslutas med i det sista kapitlet.