2:16:4 Informationen som det nya kapitalet

”Five Dollars a Day” var en löneföreskrift införd av Henry Ford 1914. Det var en löneprincip som innebar att anställda vid Ford Motor Company skulle få en minimilön på fem dollar per dag, vilket var dubbelt så mycket som genomsnittet för fabriksarbetare vid den tiden. Det var en banbrytande åtgärd som syftade till att öka arbetarnas moral och minska personalomsättningen samtidigt som det gjorde det möjligt för dem att ha en bättre levnadsstandard.

I digitalismen tar nu informationalismen över kapitalets roll. Kapital kan köpa information och information är inget annat än den ultimata maktpositionen. Kapitlet är inget annat än vägen över informationen så då du nu får tillgång till information utan kapitalets hjälp så är kapitalet överspelet i ordets enkla bemärkelse. Vi kommer fortfarande att behöva betalningsmedel för att upprätthålla etiken i ett modernt samhälle men makten ligger nu hos andra än de med pengar. Se bara på den vulgära realityn Wahlgrens värld där kapitalet flödar rikare än ur vattenfall och inget annat uppnås än vulgär konsumtion med nollställd behållning från tomma blickar. Lyx och flärd är det medlen för att exponeras så mycket som möjligt. Varför? För att förvirringen mellan tron om att befinna sig på femte steget i behovstrappan även här förväxlad med begäret efter beundran på det fjärde steget. Utöver det flödar de feminina markörerna i att bli synliggjord och sedd – detta trots en ålder på Pernilla Wahlgren som snart närmar sig sextio. Detta visar på att hyperindividualismen har grava tag i våra kroppar och ett praktexempel på konsumtariatet.

Det är ingen tvekan om att informationen är på väg att ersätta kapitalet. Vi har återkommit till det i flera passager. Kapitalismen handlar om att betala folk mer så de kan konsumera mer istället för att satsa på att tillhandahålla produkter till få utvalda. Är detta då något dåligt? Kapitalismen brukar tillskrivas epitet girighet. Jag brukar skilja (om än slarvigt)  på kapitalism och tillväxt för att förklara varför marknadsekonomi ändå är det rätta sättet att förhålla sig till samhällsbygge. Tillväxt är det som får oss att konsumera och driva ekonomin framåt för att öka det kollektiva välståndet. Kapitalism är att profitera på fattiga och driva ekonomin framåt enbart för egen vinning. Socialistens starkaste namn Marx var själv inte emot kapitalism. Han ansåg det utmärkt att ett kapital kom till stånd så man kunde dela ut det till alla. Precis som med AI handlar det inte om tekniken i sig utan vilken intention som existerar i människan bakom. (Zuboff 2021:45)

2:16:4:1 Hastighetsparadoxen

Ett problem som sällan tas upp är hastighetsparadoxen. Jag är ingen nationalekonom så det är möjligt att denna paradox sviktar men den har förts fram vid olika tillfällen så jag tänker nämna den om inte annat som en brasklapp. Då mängder med företag har lånat för att investera i AI så har priserna för teknologin som de lånar till sjunkit under tiden pengarna varit utlånade. Det gör att företagen måste sälja sina färdiga produkter till lägre priser och därmed inte kan betala tillbaka lånen. Då lånen inte kommer in till bankerna förlorar de pengar vilket de bland annat löser man bland med att trycka mer pengar. Då man trycker mer pengar så sjunker pengarna samtidigt i värde eftersom det finns mer av dem som delas ut. Och det är detsamma som att stjäla från dig eftersom mer pengar gör att allas och även dina pengar sjunker i värde. Investeringarna i AI gör dig alltså fattigare.

2:16:4:2 Informationen som maktfaktor

I sin bok process och event sammanfattar Bard/Söderqvist kapitalet och övervakningskapitalismen med några få meningar:

”Lägg alltså märke till att attentionalismens ankomst inte betyder att kapitalismen de facto försvinner, lika lite som kapitalismens ankomst innebar att aristokratin med sina gods och traditioner förintades i ett slag – hela denna gamla överspelade överklassvärld fick bara en helt annan betydelse i en helt annan kontext. Vad som händer är att kapitalismen degraderas och flyttas ned i näringskedjan; det gamla paradigmet blir ett underliggande, patetiskt narrativ ovanpå vilket nya villkor bildar grogrund för nya strukturer. Kapitalet blir en dussinvara, medan det råder akut brist på attention just därför att det inte går att köpas för pengar. Det som under senkapitalismen går under namnet reklam blir i praktiken verkningslöst och kommunicerar ingenting så mycket som idéfattigdom och undermålig kvalitet. Avskaffandet av reklamen kommer att betraktas som ett ännu större framsteg för mänskligheten än avskaffandet av slaveriet. Attentionen mäts och processas av sofistikerade sensorer, och dessa sensorer lägger sedan grunden för den universella sensokratin. Vem ägnar tid åt vad, vem, varför hur mycket och tillsammans med vem? Det krävs inte allt för mycket data för från världens alla sensorer för att snabbt kunna rita hela de sociogram som avslöjar just vem som känner och interagerar med vem – medvetet eller undermedvetet – och hur detta i sin tur förhåller sig till och påverkar den globala maktordningen.” (Bard/Söderqvist 2023:453)

Att befrielse från reklam skulle trumfa befrielse från slaveriet får stå för författarna. Ett enklare exempel på hur AI och övervakningskapitalism kan kontrollera politik är detta: anta att ett lands president är beredd att gå långt för att bli vill bli vald. Anta sen att ett techbolag skulle kunna förse presidentens stab med relevant information om väljarna ifråga utifrån den data bolaget samlat om befolkningen i landet. Den är sofistikerad och detaljerad ner på minsta nivå i användarnas beteende och indata som till exempel önskemål och preferenser för olika saker. I utbyte skulle techbolaget kunna få skattelättnader i landet eller markupplåtanden för serverhallar. Inte en enda krona har bytt ägare utan tjänster byts mot varandra. Med tjänsterna innehåller information och informationen skapar därmed makt för presidenten (Harari 2024:229). Informationen är alltså den entitet som upplåter makt åt presidenten utan att han överför något kapital alls. Informationen däremot ger honom mer makt än alla pengar i världen hade kunnat köpa honom: makten över miljontals människor i hans eget rike. Och då avses inte bara makten som styrande regent utan kunskapen om vilka de är, vad de vill och deras innersta hemligheter.

Den makten har vi givit bort till våra sökmotorer och telefontillverkare sedan länge. Frågan är nu vem som kommer äga den. Förut kunde man tänka att all den enorma mängden information var svår att utvinna. Sen hände AI.

Det är viktigt att förstå hur information redan idag slår pengar. Informationen om dig kan säljas eller bytas eller användas mot dig. Att äga information innebär redan idag mer makt än att äga pengar. Informationen är den sista utposten för kontroll och makt är kontroll mer än pengar. Om information blir det nya kapitalet så kan nya klassamhällen uppstå med de som lämnat ut och tvingas fortsätta lämna ut sin information för godtycklig behandling och de som äger den. De maktlösa står mot de maktfullkomliga precis som i tidernas begynnelse. Vägen ut från detta är politik kanske någon menar men som vi sett tidigare: teknik slår politik. Det tar bara längre tid då man använder mjuk makt framför hård. Att det tog 300 år för tryckpressen att generera en revolution som förändrade Europas framtid är förvisso sant men då ska vi minnas att ju kraftigare teknologi desto snabbare och längre förflyttningar av tyngdpunkten i kulturkvadranterna. Internet och AI är enormt mycket starkare än Gutenbergs uppfinning.

Avslutningsvis påminner jag om det vi diskuterade tidigare under övervakningskapitalism: vad sker om dina handlingar kopplas till sociala krediter som uppgår i ditt lands handelsvaluta? Dina handlingar blir helt enkelt avgörande för om du kan få mat på bordet. Därmed äger staten tillgång till dig som instrument för deras agenda. Vi får det ultimata slavsamhället.