Observation 2:22: Barnen

Författaren Douglas Adams har sagt allt du föds till ses som naturligt. Allt upp till 35 år möjlighet. Allt efter 35 år konstigt. På tiotalet uppstår den första generationen som aldrig varit utan internet. Nu kommer den virtuella generationer som lägger världen ovanpå våra världar. Vems värld är egentligen mest verklig och hur kommer kommande generationer se på AI jämfört med oss som är äldre? Redan idag följer unga människor AI:s som är influencers och de vet att det är AI. Vad gör det med kodningen av unga, outvecklade hjärnor?

Unga lever idag i mångt och mycket via sina mobiler vilket förvisso vi vuxna också gör. Det började med internet men idag finns AI redan i mobiler och kan i alla fall på sikt troligen agera lika bra som den bästa vännen eller till och med föräldern ifråga om barnets behov av glädje, omsorg, kreativitet eller kunskap. Det här bygger ny generation så ser artificiell intelligens som helt naturligt.

Barns neocortex formas mellan tio och 13 årsåldern. Vi vet från historien hur känsliga barn är i denna ålder och lägre ner i åldrarna. Det vet vi inte minst från de nazistiska organisationerna för flickor och pojkar där barnen faktiskt kunde ange sina egna föräldrar. Den teknologiska prägling som vi här diskuterar handlar givetvis inte om att skicka sin mor i dödsläger men den enorma påverkanskraft som teknologin redan idag har på våra barn ska inte underskattas. Vi vet faktiskt inte säkert hur det påverkar dem i framtiden. Kan en AI bli mer inflytelserik på barn än deras egna föräldrar och kompisar? Vad händer om en människa tillåts få kontroll över dessa ungas AI botar? Får vi då en liknande ungdomskår som i Nazityskland men med andra idéer?

Vi lite äldre lärde oss leva med video, dataspel och telefon. Men AI och Internet är något större. De bär en kultur i sig som är så väl feminin som maskulin men också en kultur som främjar narcissism och hyperindividualism, fake news och den andra döden men faktiskt även den första döden. Likväl innehåller den fantastiska möjligheter att bli precis den du vill. Ansvaret hamnar på individen men teknologin talar inte om det för dig. Där finns inga pengar eller ingen information att tjänas.

Med tanke på utvecklingshastigheten så kan unga bli djupt deprimerade. Notera hur ChatGPT spås gå från en motsvarande gymnasiekompetens till att ha en PHD motsvarande 4 års universitetsstudier på bara två år i utveckling. Idag lever många unga i en oro för vad de ska bli. Med hastighetsproblemet så uppkommer frågan om den ens hinner bli det de vill. Den utbildning de läser kan komma att vara obsolet då de gått ut och om den inte är då så kan AI snart ändå vara bättre än dem i allt de lärt sig. Där ångesten idag handlar om att de inte kan kontrollera vilka de är så ligger en framtida ångest i att de inte ens kan bli det de försöker att bli. Är det ens någon idé att bli något alls? Motargumentet menar du kanske är att de vuxna måste följa dem och agera deras mentor så som det alltid varit tänkt. Det finns flera exempel på det. Men det kräver då att de vuxna tar kontrollen via förståelse och bildning. Eller ska de vända sig till AI som mentor och vad ska AI då egentligen säga? ”Jag är ledsen men vi är bättre än er”.

Ett annat problem är hastigheten med vilka produkterna utvecklas. Nya versioner uppkommer ständigt på marknaden. Men hastigheten i produkterna är i sig ett problem. Kommer barnens hjärnor hinna adaptera till hastigheten? Så hur påverkas hjärnan av de snabba växlingarna. Vi ser idag i dagens sociala medier vi ser det i shorts vi ser hur allting bara ska gå snabbare och hur barnen påverkas av att allt ska gå snabbare och hur ADHD med liknande problematiker nu växer.

Till sist kommer våra barn att falla ännu mer offer för övervakningskapitalismen. Jag tror det är svårt att föreställa sig konsekvenserna av detta. Vi behöver förstå den unga generationen de behöver lära sig av oss därför att det är ett enormt gap mellan generationerna i fråga om den digitala kontexten. En femtonåring idag är uppvuxen med en iPad. En femtonåring om tio år uppvuxen med en AI och kanske till och med någon form utav AGI-robot. Synen på vad som är intelligens och intellekt riskerar att förändras gravt vilket skapar en större klyfta är någonsin mellan generationerna. Denna måste överbryggas omgående. För vad händer med barns hjärnor i den känsliga unga åldern då teknologin penetrerar dem på de djup som nu sker? Om det vet vi absolut intet. Vad är det för människor vi fostrar som våra efterträdare?

Men delningen har också fördelar. Anta att alla barn i ett u-land som härjades av sjukdomar gavs en länk till en egen AGI-doktor som har alla samlade kunskaper som väst sitter på. Förutsatt att läkemedel finns på plats och robotar kan börja operera så ser jag inte varför inte användarna, det vill säga dessa barn, gladeligen skulle dela med sig av egen datautbyte mot det de får ställer frågor till AGI. På så sätt anpassas agenterna perfekt och intelligens delas sen i en ny generation där detta blir naturlig. Barn introduceras till delning av intelligens. Detta istället för att blint följa ett barn med dystopiska förtecken utan kunskaper.

Lösning: Enkelt uttryckt!Vuxna och barn behöver en bra kommunikation och de vuxna måste leda barnen i mycket högre utsträckning. De måste också med det förstå sin samtid. Det lägger ett ansvar på de vuxna få mäktar med att axla idag eftersom förvirringen är total. Problemet är också att teknologin är så mycket snabbare och starkare än våra incitament att försöka hänga med den.