Observation 2:34 Språkmodellen och det mänskliga språket

Då du kommunicerar med en AI-bot så fungerar det förenklat på följande vis:

1. Boten delar in alla ord som finns i språket i löpnummer. Det första ordet får löpnummer 1 och det sista ordet i får det sista löpnumret; låt oss säga 126000 vilket är det ungefärliga antal ord vårt svenska språk har.
2. Då du skriver något till din bot så ”översätter” den varje ord till dess nummer.
3. I sitt svar använder den sannolikheter för att räkna ut vad nästa ord kommer bli. Om meningen den skapar lyder ”Hur mår…” så kommer den landa i att nästa ord med största sannolikhet blir ”du?” då det ordet förekommer mer frekvent i följden av orden ”Hur mår…” än andra varianter som ”Hur mår han”?
4. Det här är givetvis oerhört förenklat men det förklarar att boten inte alls kan några ord utan bara olika sifferkombinationer medan människan förstår innebörden av orden i sig.
5. Boten härmar helt enkelt olika data för att skapa rätta meningar.

Låt oss dra det lite till.

Hur lär sig egentligen en människa språket? Hur börjar barnet sin språkliga resa? Jo genom att härma sina föräldrar och andra vuxna kring henne. Precis som boten söker träningsdata att bygga meningar på, så gör barnet samma sak. Till sist får båda ett språk. Boten kan till och med, precis som barnet, börja plocka upp ditt eget sätt att utrycka dig. Det finns egentligen bara två skillnader:

• Den ena använder enbart siffror och inte ord
• Den andra kan koppla känslor till orden

De två hänger givetvis ihop men det är den sista punkten som gör hela skillnaden då vi åter hamnar i känslorna. AI:n har alla chanser att bli en sjusärdeles kommunikatör i takt med att andra färdigheter blir mer mänskliga så som fantasi och kreativitet. AI skriver idag redan barnböcker och standup manus. För några år sedan var det otänkbart.

Att låta AI ”få känslor” till olika ord och dess sammansättningar och tonalitet borde inte på något sätt vara omöjligt att lära den om man så önskar och det leder oss till Observation 3:16:1 – Känslomodellerna där jag tar upp idén om simulerade känslor och människans vilja att respektera förändringar. Språkmodellerna borde alltså också kunna agera som känslomodeller och nu har vi något som jag fruktar kan ställa till det rejält med vårt Mini-me problem i Observation 3:6