Del 6 – Den mänskliga observationen

Känslor kommer från stenåldern. Institutioner från medeltiden. Teknologin är gudalik. Detta säger biologen Edward o Wilson (1929 – 2021). Gapet mellan dessa lager menar Wilson är det så kallade mänskliga problemet. Det belyser mänskligheten gentemot kommunikationsparadigmens effekter och den framtida teknologin som vi kanske inte ens kommer att förstå.

Vår sista observation är den mest graverande därför att det är kopplat till de som ständigt uppfinner nya problem: människan. Bard/Söderqvists Process och Event (2023:209) beskriver maskinen och människan som ”en övergångsrit … då viljan till intelligens flyttar ut från människan och in i maskinen varefter det bara är viljan till transcendens som återstår att utforska och formulera hos och för människan själv.” Historien kommer, menar författarna, att handla om maskinens logos och människans patos som förenas runt ett bioteknologiskt mythos som de kallar Syntheos. Vidare menar de i en annan passage att ”det digitala prästerskapets” uppgift är att hålla ”den falliska algoritmen hel och ren.” I detta gör de en liknelse med messiasfiguren som anländer då civilisationen står på sin brant för att rädda vad som räddas kan och att denne föregås av prästerskapet. Liknelserna är inte dumma och har strängar av koppling till evolutionsetikens idé om bildning framför allt. Ska vi ha en chans i det samhälle som AI kommer dominera behöver vi de som förstår och kan förklara och vi behöver framförallt de äkta ledarna. Som det ser ut nu verkar det vara de människor som behärskar sitt patos och känns transparenta och genuina men till skillnad från Bard/Söderqvist är Syntopismen mer osäker på om inte det också kan ersättas.

Ämnet artificiell intelligens är stort och oöverskådligt i mångt och mycket och det ger oss dessvärre också vitt skilda inställningar till vad som är lika mycket möjlighet som problem. Unga män som engagerat talar om AI som problem skrattas negligerande bort av kvinnliga programledare som den lilla pojkens pojkdröm om sig själv som en gud. AI ställs sällan mot klimatproblemen där klimatproblemen överskuggar allt med sin sexiga dystopi och förintelse av mänskligheten. AI är inte ett lika sexigt hot och erkänns därför inte heller samma storhet trots att den är högst påtaglig. Män med insikt i frågan målas istället upp som småpojkar i garaget som leker med datorer och spelar rollspel. Även om personer som Elon Musk, Bill Gates och Sam Harris debatteras och citeras så upplever jag en stark nonchalans i frågan från mediala och politiska krafter. Istället debatteras detaljer som fusk via ChatGPT på tentamina och prov. Där borde snarare debatten handla om hur vi ska förhålla oss till nya kunskapsbanker på en vid nivå snarare än fördömande av tekniska hjälpmedel och deras ”hot” mot den akademiska världen. Handlar det kanske till syvende och sist om rädsla för akademiker att förlora jobb till en teknik som är bättre på deras jobb än dem själva? Hela den övergripande debatten om artificiell intelligens förs i digitala medier men lyfts sällan fram i de traditionella medierna vilket jag tolkar som en typ av klasskillnad: de etablerade från akademierna mot de digitalt skolade från nätet. Och det råder absolut noll och intet tvivel om var den bästa kunskapen idag strömmar från förutsatt att man är kompetent nog att urskilja vad som är fakta och byggbart i djungeln av information. Där har böckerna fortfarande något att lära oss.

Vilka är då några av de observationer och problem som Syntopismen kan se med människan och civilisationen i förhållande till AI?