3:4:1 Evigt liv

Drömmen om evigt liv har funnits sen urminnes tider och manifesteras bäst i drömmen om Guds paradis. Idag förverkligas den istället med människor som låter frysa ned sig. Antingen deras hjärnor eller – om de har råd – hela kroppen. De lever i en tro att de en dag ska väckas upp då tekniken är mogen och kunna fortsätta sina liv med tillgänglig cybernetik för evigt liv. Frågan är om de som väcker upp dem är intresserade av att ha dem som medmänniskor, sällskapsdjur eller fångar. Om de ens väcker upp dem alls. En annan möjlig idé är att överleva som cybermänniska. En cybermänniska är en del maskin och en del människa. Kroppsdelar som är uttjänta ersätts av robotteknik som vävs ihop med mänsklig vävnad så kroppsdelen upplevs som att den var en biologisk del av en själv. Idag har ett fåtal människor nu opererat in Musks neurolink och kan betraktas som cyborgs. Andra har kroppsdelar de kan styra med tanken och är därmed också cyborgs. Tekniken är alltså redan här men från en robotarm och neurolink till evigt liv är steget ändå stort. Och till sist uppkommer faktiskt frågan: när övergår vi från att vara människa till maskin? För i samma stund är människan ersatt av en ny evolutionär och då är projektet människa ändå över.

Skulle odödligheten vara ett alternativ om den ens gick att uppnå? Om vi antar att odödligheten var total det vill säga att inget och ingen kunde döda dig – vad blir då hjärnans uppgift? Eftersom hjärnan söker problem att lösa så skulle den uppfinna så många problem att livet som odödlig skulle bli outhärdligt. Tendenser till detta syns hos ekonomiskt oberoende som efter en tid blir deprimerade. De har pengarna att lösa alla problem som de kan tänkas stöta på utom obotliga sjukdomar eller tappade relationer men även fast de inte lider av något av dessa så är de inte lyckliga. Skulle samma sak hända de odödliga? Om hjärnan överhopar oss med existentiella olösliga problem skulle vi då ens känna av en sexdrift? Hur skulle det påverka vår fortlevnad? Eller skulle AI lösa dessa frågor åt oss? Eller skulle AI vara så avancerad i sina lösningar att vi inte förstår den och därför drivs till ännu mer ångest? Här är tre andra frågor att ställa sig kring evigt liv.

Relationer

Om man åldras och lever för evigt så dör alla man någonsin känt från dig. Du skulle givetvis kunna skapa nya relationer men ingen vet hur hjärnan skulle hantera en sådan process att ständigt byta ut relationer över århundranden då vi aldrig gått igenom den.  Kanske skulle minnet lösa det genom att helt enkelt undantränga äldre relationer till förmån för nya? Kanske skulle minnet spela upp persongallerier och svunna tider som skulle bli svårt för vårt hjärna att handskas med då vi aldrig upplevt något liknande i civilisationens historia och inte har kunskap om vilka instrument hjärnan kan hantera ett sådant event med.

Å andra sidan: om alla kan leva för evigt så blir det här troligen inte ett problem så länge alla man har relationer till vill leva. Kanske uppstår nya problem med psykisk ohälsa kring faktumet att de man älskar vill dö?

Nedfrysning

• Om du erbjuds möjligheten att frysas ned – vad säger att de som bygger upp dig ens vill dig väl? Troligen kommer de som tinar upp dig förmodligen ha en mycket högre och annorlunda intelligens och annorlunda medvetande och referenspunkter du kanske inte ens kan förstå. Det kommer få dig att känna dig både underlägsen och ensam. Vill de som tinar dig ens dig väl? Om de är fullkomligt överlägsna dig kan du lika gärna bli ett husdjur, ett djur på zoo eller en slav till dem. Minns att hjärnan registrerar ett vi och dem som naturligt. Om det fortgår in i nästa evolutionära medvetande så är risken hög att du aldrig tas upp i deras krets.
• Ditt liv är ett nätverk och nätverk uppstår inom relationer. Relationerna ger dig ett liv eftersom de ger den intersubjektivitet ditt medvetande behöver. Kommer de som tinar upp dig vara villiga att ge dig en relation eller kommer du leva med ett medvetande som sakta dör en plågsam död av ensamhet och den andra döden?
• Om du bara lever vidare som en hjärna kan du inte reproducera dig och vad gör det med dig om du inte kan ha sex? Idén om det eviga livet bottnar i en sällsam rädsla för döden eller möjligen i att nyfikenheten aldrig får eller kan dö vilket rimmar med vår överlevnadsinstinkt. Om man nu fryses ner som en hjärna utan några organ så är frågan om följande: hjärnans uppgift är att överleva. I överlevnaden ingår fortplantningsprocessen. Men utan något mellan benen är du inte förmögen att fortplanta dig så vad händer med dig då? Finns det ens en vilja för hjärnan att fortsätta livet? Om kroppen är intakt så kan vi leva vidare och kanske till och med föryngra kroppen så döden aldrig hinner ifatt oss vilket leder oss till nästa observation.

Hjärnans minskade förmåga till anpassning

Då man frågar AI om vi kan uppnå en förlängning av våra liv så svarar den jakande. Medicinsk forskning är på stark frammarsch i bland annat reversibelt åldrande och botande av sjukdomar. Om tekniken ger oss möjlighet att leva oerhört länge så uppkommer flera frågor.

Om vi kan leva länge vad sker då med våra hjärnor? Vi vet att de med åldern förändrar sin möjlighet att adaptera till förändringar. Detta kallas ibland “neuroplasticitet”, och medan hjärnan är mycket plastisk och anpassningsbar när vi är unga, minskar denna förmåga något med åren. En del av detta beror på att hjärnans celler, särskilt de som är ansvariga för att skapa nya kopplingar och anpassa sig, blir färre och mindre aktiva med tiden. Detta kan göra det svårare att bearbeta och anpassa sig till nya erfarenheter, särskilt om de skiljer sig mycket från det vi redan känner till.

Det kan också handla om att vi kanske känner oss mindre motiverade att förändras eller prova nya saker när vi blir äldre, eftersom vi har etablerat våra rutiner och livsstil. Detta kan göra oss mer benägna att hålla fast vid det som känns bekvämt och välbekant.

Men det finns många sätt att motverka denna minskade anpassningsförmåga. Genom att hålla hjärnan aktiv – genom att lära oss nya saker, hålla oss socialt engagerade, träna på att vara flexibla i vårt tänkande och hantera förändringar med en öppen inställning – kan vi bibehålla och till och med förbättra vår mentala smidighet.

Det viktiga är att förstå att även om hjärnan kan bli mindre flexibel, så finns det fortfarande mycket vi kan göra för att hålla den i form och fortsätta utvecklas, oavsett ålder. Och att omfamna förändringar som en naturlig del av livet kan vara ett sätt att hålla oss mentalt unga och anpassningsbara.

Det betyder att vi har möjlighet att lära oss nya saker eller förändras – det kan bara ta längre tid och kräva mer ansträngning. Det innebär kanske också att just medicinsk teknik kan göra våra hjärnor mer mottagliga för förändringar.

Men kommer kroppen hålla? Om vi byter alla kroppsdelar är vi då samma person? Vad händer med våra känslor som odlas i våra organ? Kommer våra känslor bli desamma som med våra originaldelar. Om vi inte kan byta ut våra kroppsdelar i tid och evighet är så blir kroppen allt sämre. Kommer man då verkligen vilja leva i evighet. Men då blir det ens val och det ger människan en möjlighet att välja att kliva av istället för att tvingas kliva av. Är det en ny aspekt av döden?

Om våra hjärnor däremot inte kan adaptera sig efter säg 500 år så ges människan vid en given tidpunkt ett val där hon inte längre uppfattar sin omgivning som givande och något hon vill existera i. Det blir som en annan värld. Vill hon leva i den eller finner hon då en frid att frivilligt avluta sitt deltagande i denna värld? Det blir som att hjärnan är en bilmotor som till sist inte kan gå på det bränsle som finns tillgängligt i vid tiden T+1 utan enbart det bränsle som fanns vid tiden T.  Den kan inte gå vidare i den nya miljön och du väljer att kliva ur.