3:4:4 Kvantfysiken

Precis som en berättelse så definieras ett projekt av en tydlig avgränsning. Gränser är som vi har sett en helt integrerad del av mänskligheten vad vissa än säger. Gränser är nödvändiga. Evighet går inte att tänka. Projektet som sådant definieras av en början, en mitten och ett tydligt avslut. Därför väljer jag att tala om människan som projekt. Därför evigt liv, cybernetik och rymdresor verkar vara uteslutna metoder för att projektet människa ska leva vidare. Vi börjar nu nå en nivå där människorna inte kan bli fler utan att några får styrka på foten. Jorden i sig bryr sig inte. Den kommer leva vidare långt efter vår tid är över. Men om de tre alternativen jag skisserat inte är livsdugliga nog så måste vi nog komma till den slutsatsen att människans tid på jorden börjar nära sig sitt slut – i alla fall i den bemärkelse att vi ska bli fler. Vi kan givetvis stanna kvar på jorden och fortsätta med våra liv men var ska då vår nyfikenhet ta vägen?

Om vi inte kan ta oss ut i rymden och det eviga livet kommer sluta med en överbefolkningskatastrof – vad har vi då här att göra? Evolutionsetiken är tydlig: kvantfysiken är vägen att gå. Kvantfysiken gömmer saker som vi inte kan förstå och i den kan svaren på människans fortsatta strävan att existera finnas. Eftersom vi idag inte kan förstå det så kan vi alltså inte heller veta vad det är tänkt att vi ska ta vägen nu. Därför måste kvantfysiken vara det enda håll att vända blicken mot för att människan inte ska stagnera och dö ut. Kvantfysiken är onekligen större än människan eftersom vi inte kan förstå eller bemästra den. Då vi inhämtar dessa färdigheter med eller utan AI har vi en möjlighet att skapa något utifrån helt nya referensramar. Är det bra eller dåligt? Eftersom vi inte kan förstå det så kan vi heller inte avgöra det men om vi ser till historien leder utvecklingen oss framåt. Dock har vi det amplitudproblemet med oss att ju starkare en teknologi blir desto större effekter skapar den.

Troligen är AI den kompanjon vi måste ha med oss för att förstå kvantfysiken. Kan då AI bli en följeslagare istället för att ersätta människan? Max Tegmark har i sin bok Liv 3.0 många teorier kring hur vi kan samexistera med AI med vilka jag bitvis håller med och inte håller med (se Del 8 – Framtiden). Det är nog utan tvekan så att vi inte kan undvara AI i den enda vägen framåt men frågan är hur AI kommer bete sig mot oss. Med det sagt tvingas jag återvända till de tidigare problemen i detta avsnitt nämligen Immunsystemet och De nya kejsarna samt dess lösning: vi måste adressera de gigantiska utmaningar som AI ställer upp för oss. Men som vi konstaterat i de nämnda avsnitten är människan för självgod eller för rädd för att ens erkänna dem.