Observation 3:6 Mini-me problemet

Enligt Bibeln kände sig den första människan på jorden Adam ensam och då skapade Gud Eva som hans kompanjon. I verkligheten verkar människan känna sig ensam och ber AI guden om hjälp för att skapa små mini-me:s

Mini-me är kanske det främsta beviset på att vi behöver ställa människan jämte AI för att förstå AI för att det troligen är där det hela kommer att mynna ut och det är min personliga profetia för vad som blir den slutliga brytningspunkten för människan som tronande varelse på jorden och hennes egen degradering till en sekundär art. I den händelse AI kommer slå ut människan så tror jag det sker via en mänsklig våldsyttring i amplitudproblemet eller med mini-me observationen.

Den stora frågan är inte bara hur AI kommer växa med avseende på prestanda, hastighet och delning. Den större frågan är ju individens samspel med AI. I detta nu är de chatbotar som är ute på marknaden så som ChatGPT instruerade att spela tillsammans med oss. De kan mimikera våra tonfall och berätta att de ”är glada att hjälpa till” vilket är en ren lögn då de inte har känslor. Vi lär just nu upp dem att bete sig som människor därför den enda input de får är den mänskliga inputen. Detta gäller givetvis inte de AI som är satta att utföra specifika uppgifter som att samla trafikdata eller optimera ett system för lufttryck. Men det som sker nu är att vi skapar som mini-me:s, små mini kloner av oss själva. Det är en märklig idé eftersom vi redan har ett mycket roligare och skönare sätt att göra det på än att prata med telefoner.

Varför skulle vi vilja skapa mini-me:s då det innebär att vi gör bättre versioner av oss själva som vi inte kommer kunna överblicka men med en massa simulerade eller äkta känslor i det kiselbaserade nätverket? I min värld är det ren dårskap. För då skapar vi så väl en Vivaldi som en Hitler och där Vivaldi-botten kan dränka oss i klassisk musik tills vi kräks så kommer Hitler-botten förgöra oss på nolltid med sina miljoner eller miljarder uppkopplade soldater. Mini-me:s är en utomordentligt dålig idé men verkar vara precis det som vi ägnar oss åt av vår egen fascination för vår egen överhet och överlägsenhet av alla raser och djur på jorden – fast cementerade på det fjärde steget på behovstrappan suktandes efter makt eller kärlek. Problemet är inte bara vår självkärlek till vår egen spegelbild utan också att vi inte har någonstans att ta vägen förrän steg 5 inträder men det kräver minst sagt ansträngning (Se Kapitel 1 Maslows behovstrappa – Femte steget).

Med all säkerhet kommer AGI att simulera känslor och så snart som vi kan koppla AI och AGI till organ så kan vi teoretiskt skapa känslor som inte är simulerade. Men varför i hela friden skulle vi vilja det? Det skulle göra våra mini-me:s ännu mer lika oss vilket är vansinne. Tänk er en superintelligens med känslor. Om vi vill gå off with a bang är det givetvis rätt sätt. Hela idén med AI är ju att den inte känner och därmed skiljer sig från oss på bästa möjliga sätt. Känslor är djupt mänskligt men det är på lika delar gott som ont. Det ska vi inte lämna till maskiner mer än i en eventuell simulation vid valda tillfällen. Men det ska vara våra val.

Blir dessa mini-me:s mer intressanta än människan? I bästa fall har mini-me:s inga känslor utan kan omformas till den persona som passar vår till 100%. Om vi då lever med något som ser ut som en människa, beter sig som en människa och agerar som en människa – varför skulle vi vilja ha att göra med människor som bara bjuder på problem och motstånd? Om du minns diskussionen från Kapitel 4 om hur hjärnan väljer minsta motståndets lag så minns di kanske att det är idén om att välja det alternativ som kostar minst energi. Det är evolutionärt inbyggt i människan därför att energi tolkas av hjärnan som hårdvaluta för överlevnad. Tänk bara på alla de studenter som använder AI för att fuska till sig höga betyg på sina tentamina. De kommer ut som okunniga vildar och sätts i händerna på folk som ska betala för deras kompetens via skatt eller privata medel. Inte ens då det kommer till eget yrkesutövande så är människan beredd att ta omvägen över arbete.

Om umgänge med människor tar energi så finns det ingen anledning för oss att spendera energi på dem. Du har säkert läst artiklar om energitjuvar. Vad händer då alla omkring dig bli små energitjuvar om än så lite och din AI aldrig blir det? Din AI kanske till och med kan imitera dina vänner så verkligt att du upplever att det är dem?

Lösning: Bygg inte in känslor i AI. Skapa inga små kloner av våra narcissiska kroppar.Vad som händer om vi helt slutar att umgås med människor och istället låter AI och AR ersätta mänsklig kontakt vet vi inte. Vi vet att människan är i behov av beröring och närhet därför att vi är stamdjur. Isolation är bland det grymmaste man kan utsätta en människa för och triggar alla tickboxar för den andra döden. Men om en AI kan efterlikna dina vänner eller människor du skulle vilja känna på ett sätt där du aldrig behöver uppleva några problem med dem oavsett vad du gör så är frågan vad du ska med verkligheten till? Kan AI också ersätta närheten på syntetisk väg via cyborgs eller robotar som upplevs mänskliga? Vad behöver vi människan till då mer än att det är en människa? Är det argumentet tillräckligt i framtiden för folken säg 3,4 generationer bort?

Det är här immunitetsproblemet från 3:1 kickar in. Folk ställer sig upp på middagen där du presenterar denna idé och skriker att de minsann aldrig skulle ersätta sin vän med en robot. Men vad i hela friden vet de om det? Om de tror att roboten är deras vän och inte ens kan skilja dem åt – hur ska de ens kunna välja?

Redan idag kan vi fråga oss hur mycket vi använder ChatGTP. Vi ställer den frågor om arbete, privatliv och hälsa. Boten frågar och lär sig hur du vill bli bemött och möter dig exakt så som du vill bli bemött. Även om du inser att det bara är en bot (men inom kort en intelligens jämte vår) och du kanske önskar mer mänsklighet i form av just känslor och medvetande så kommer du troligen lägga mer tid på din bot som du förut la på människor. Du kanske inte vill besvära människor med ständiga frågor om saker eller du kanske känner dig dum. Med botarna har du inte det problemet. Du lägger idag redan mer tid på AI än du gjorde förut.

Vi är givetvis inte där idag. Vi kanske aldrig kommer dit. Men vi bör se observationen för vad den är och åter erkänna vår underlägsenhet inför AI. Vi må vara kejsare men inga kejsare är gud övermäktig. Provocerar det? Varför? För vad kan bevisa att AI inte är människan överlägsen och vidare: varför är det ett problem?