”Religion är opium för folket”

I följande avsnitt kommer texten bli aningen politisk därför att Syntopismen ändå väger över mot individualism framför kollektivism i de politiska aspekterna; inte nödvändigtvis de filosofiska. Det är inte min mening att framföra en politisk pamflett men då vi diskuterar de grundläggande tre grundstenarna som las ut efter den franska revolutionen är vi tvungna att se över hur de verkar och då kommer vi inte undan vissa politiska åskådningar. Resten av texterna är så tvättade det går från politiska inslag.

Filosofen Karl Marx skrev att ”religion är som opium för folket.” Opium tillhör det släkte av narkotika som verkar sövande och lugnande. Faktum är att under Kinas stormaktstid fanns det i stort sett inget de inte hade förutom opium som odlades i det då brittiska Indien och såldes till Kina. Missbruket spred sig över hela Kina och bidrog till att Kina förlorade Hong Kong till britterna efter det så kallade opiumkriget 1839–1842.

Marx menade med detta uttryck att religionen användes att ge tröst och avledning åt människor och ge dem välbefinnande i sin tro. Han menade att de styrande klasserna i samhället försåg folket med detta så de skulle hållas passiva istället för att förändra sina samhällen.

Marx har flera poänger i sina idéer och bör inte avfärdas så lättvindigt som liberalismen tenderar att göra. Men Marx måste samtidigt läsas med Nietzsche och sättas i dagens kontext för att ha någon substans. Först då blir Marx ord något vi kan använda oss av. Fredrich Nietzsche (1844-1900) var en tysk filosof som kritiserade traditionella värderingar och moral, särskilt de som hade sin grund i kristendom och upplysningens rationalism. Han introducerade begreppet ”viljan till makt” som en drivkraft bakom mänskligt beteende och förespråkade att individen skulle skapa sina egna värderingar och mening i livet. Nietzsche är också känd för sin idé om ”Übermensch” (övermänniskan), en idealiserad person som övervinner samhällets begränsningar och skapar sitt eget livsmål och världsbild

Att religion är opium för folket är fortfarande sant om vi byter ut religion mot politik och välfärdssamhället och prästerskapet mot medier och politiker. Som ni ser skiftar vi alltså termer från det andra till det tredje kommunikationsparadigmet. Opiumet blir den trygga sävliga välfärdsstat som politikerna kan använda oss för att frånta oss ansvaret mot varandra och istället svära det mot staten där vi likt lydiga slavar ska följa deras minsta nyck för att inte utsättas för den mjuka maktens våldskapital: cancellering. Och till sin hjälp har de medierna (och faktiskt akademierna som utbildar oss i våra sövande ideal via statens försorg – majoriteten utbildningar är myndigheter i Sverige). Lägg där till en stor dos teknik som kan avleda vår uppmärksamhet oss på vår fritid så vi inte börjar ifrågasätta vår existens i förhållande till våra styrande politikers spenderande av våra skattepengar där hälften av din lön faktiskt går till vad politikerna önskar och till dem själva och deras väl.