Bland jättar och troll

Techjättarnas idé om att städa sina flöden sker inte sällan med så kallad automoderering. Pwint Htun är en burmesisk-amerikansk Ingenjör och telecom chef som larmade Facebook flera gånger om faran i att det fanns för få innehålls moderatorer i Myanmar. Hon visade på problemet med automoderering. Ordet ”kalar” i hennes språk är till exempel ett skällsord i vissa sammanhang men helt oskyldiga i andra. Htun Menade att Facebooks automoderering var så uppåt väggarna att det var detsamma som att förbjuda bokstaven ”o” i ”Hello” vilket då ger ordet ”Hell”. Facebook hade ingen kulturell eller språklig förståelse för ordens innebörd. Istället för att investera i självkorrigerande mekanismer så belönade positiva algoritmer så utvecklade Facebook fel förstärkande mekanismer som belönade lögner och fiktioner. Övertid ledde detta till clickbait-aktörer och spridande av desinformation.

Htun lär ha sagt: ”Jag var naiv nog att tro att sociala medier kunde höja den mänskliga medvetenheten och sprida perspektivet om en gemensam mänsklighet genom miljarders människors sammankopplade prefrontala cortex. Nu inser jag att de sociala medieföretagen inte har något incitament att koppla samman prefrontala cortex. Användarna uppmuntras istället att koppla samman sina limbiska system.” Med prefrontala cortex menar man hjärnans mest aktiva del då det kommer till analys, beslut, intryck med mera. Med limbiska system menas känslor systemen och de system som är mer eller mindre för programmerade i oss. Utan att kunna definiera Htuns uttalande för sanning så måste vi ändå med historien som verifikation ändå säga att det ligger något i det. (Harari 2024: 266)

Då en algoritm som byggts för att öka engagemang upptäcker att grundkänslor som Panik, Rädsla och Vrede är rätt knappar att trycka på för att lösa uppgiften så förstärker den också detta flöde av innehåll som triggar dessa grundkänslor och kodar på så sätt om det kolbaserade nätverket. Ett första kolbaserat nätverk i form av en mänsklig avsändare (på Facebook/Youtube) tog initiativet till det artificiella nätverket i form av en algoritm och en AI med uppgift att koda om det andra kolbaserade nätverket som är vi användare (Harari 2024:297).

De sociala medierna behöver precis som alla andra sälja men valutan är inte främst pengar utan information. Genom att skapa material som får människor att stanna i deras kanaler så behöver man aktivera de delar av hjärnan som snabbast kan nås och ger mest effekt för investerat kapital och tidsenhet. Uppenbarligen ligger de i våra limbistiska system som visar sig tala till våra mest primitiva känslor om överlevnad.

De företag som använder sig av denna metod kommunicerar till miljarder människor varje dag och kontrollerar alltså dessa miljarder hjärnors sätt att bygga sina nervbanor och därmed forma personligheten. Då våra medier och makthavare talar om en alltmer polariserad värld så har de rätt. Techjättarna använder oss varje dag för att få oss att sälja information till priset av våra hjärnors omkodning till något vi egentligen inte valt.

Även om techjättarna nu säger sig ha modererat innehållet i sina produkter så kvarstår fakta att behovstrappan är det som ligger i botten. I de västerländska länderna balanserar vi mellan makt, beundran och självförverkligande. Det limbistiska systemet är förprogrammerat i oss. Hur vi svarar på material på internet är förknippat med hur vi lär oss att sålla i materialet. Ska vi koppla förbi limbistiska system som var till för att skydda vår överlevnad kräver det ett starkt medvetande. För att hantera det krävs insikter. Inte bara om innehållet och dess funktion utan också kunskaper om sin egen person och hur man fungerar.

Lösning:  Det här måste börja i vårt skolväsende. Ämnen som filosofi, psykologi, hjärnans funktioner och idéhistoria skulle kunna lägga grunden till ett sundare förhållningssätt till det som nu är det fjärde kommunikationsparadigmet och allenarådande för våra unga och oss själva. Det finns dock ingen som helst vilja till detta hos våra makthavare. Frågan är om de ens inser behovet. De verkar ha fullt upp med att utöva sin egen makt. Att införa ämnen som de nyss nämnda skulle få individer att börja tänka mer självständigt. Det är idag varken maktens eller skolans idé. Men det får senare texter beskriva mer noggrant.