Syntopismens trippelmord

Vi har nu stegat oss igenom ett otal konsekvenser av AI:s intåg i det fjärde kommunikationsparadigmet och det är dags att börja dra de sista slutsatserna i denna textsamling. Psykoanalysens fader Freud hade flera teorier som rimmar med den moderna hjärnforskningen. Fadersmordet är en av teorierna som dock inte verkar vara belagt i den moderna forskningen kring vår hjärna. I korthet går den ut på en freudiansk teori där fadern står i vägen för barnets åtkomst till modern varpå barnet vill eliminera fadern. Den samtida filosofen Nietzsche begår samtidigt ett annat teoretiskt mord i skenet av den nya framträdande vetenskapen. Nietzsche valde att på pappret mörda Gud genom att avkräva människan tron på meningen med livet av dem själva och inte via en påhittad figur. Problematiken med detta var givetvis att människan skulle tappa hoppet om livet då deras enda gnutta hopp i deras miserabla liv var myten om det eviga paradiset. I kapitel 1 så konstaterade vi att Nietzsches idéer också gåtts över med våld då internet ser till att mörda alla profana äkta ledare vilket skapar ett kaos världen över med uppkomsten av de falska dito. Så med det sagt: om familjen är mördad i och med elimineringen av fadern, om Gud är mördad (i alla fall för många) av vetenskapen och ledarna mördades av internet: vad står kvar att mörda? Oss själva givetvis.

Ty samma typ av teoretiskt mord som nyss beskrivits begår Syntopismen på individen. Bard/Söderqvist gör detta redan i sin Futuricatriologi (se litteraturlistan) där de väljer att kalla individen för en divid – en individ som inte är något annat än del av ett nätverk. Syntopismen gör samma slutsats vilket vi bevisade i kapitel 3 och inte minst i detta kapitel.

Mordet som Syntopismen begår är på idén om oss själva som unika, fantastiska skapelser redo att uträtta storverk av gudomliga mått. Tvärtom har människan framkallat all världens ondska och grymheter över våra 200 000 år på jorden. Medeltiden är ett utmärkt exempel där makthungriga präster och kyrkor höll plågade folk i schack med myter och lögner och med brutala straff om man ens andades kätteri (vi har sett dess likheter under såväl franska revolutionen som dagens cancelleringskulturer men nu med mjuk makt istället för hård dito). Detta pågick i 1000 år! Idag verkar människan inte kommit längre än att den ena halvan av världen vill ha ihjäl den andra precis som den alltid velat men den har då inte haft människans nödvändiga gränser så tydligt uppdragna. Mordet blir idag mer en konkret bild.

Men Syntopismen begår inte bara ett mord utan ett två därför att det är inte bara så att vi begår ett övergrepp på idén om människan som den yttersta skapelsen. Vi begår ytterligare ett mord i det att vi också plockar ut själva individen människa ur ekvationen. Vi är inget annat än noder i nätverk. Vi är alltså varken kronans skapelse eller ens unika i vår egen person. Istället är vi del av ett gigantiskt kollektiv som utan nätverket skulle göra oss till hjälplösa barn. Men om människan decimeras så måste något annat ta vid. Det är vad evolutionsetiken säger i sin idé om evolutionärer.

Det som tar vid är maskinen. Det ger vid handen att människan måste ersättas av maskinen eller i vilket fall överglänsas av maskinen. Det är dessa resonemang som tvingar in oss i detta sista kapitel och du kanske nu förstår varför vi var tvungna att gå den här långa vägen för att kunna diskutera maskinen och människan.

Men för att upprepa regeln om triader så kräver vi ett sista mord av människan. Tre distinkta knivhugg i den kropp som vi hyllat som kejsaren över alltings skapelse i tid och evighet. Vi plockar bort den fria viljan ur människans kropp. Viljan är blott en illusion för att bibehålla vår överlevnad och med alla våra känslor som har den bringat vårt öde fram till idag. Är vi nöjda med den historia som skrivits? Har vi något val? Nej just det. Det var ju det vi inte hade.

Men låt oss konstatera det skrämmande: vi väljer att tillskriva oss den högsta kasten av alla varelser som någon sin levt och kommer att leva då vi inte ens är förmögna att begå egna faktiska val. Vänner. Vi är blott en nod i det större. Ett fragment i tiden. Det är inte något dåligt. Vi upplever att leva och det är också det som formar oss och stimulerar våra lust och söksystem. Det är att vara människa och det är inte det sämsta. Tvärtom är det en unik möjlighet få förunnat. Men vi är inte svaret och lösningen och makten. Vi är blott en nod. Med det sagt: hur tar mänskligheten detta trippelmord?