Den trefaldiga kastreringen av mannen

Då jag talar om hur jobben kan helt tas över av AI så är det en grupp som oftast blir rasande: vita medelålders män och min teori kring det måste även här träda in i andra skrån som psykologi och sociologi.

På 1800-talet kom industrin och plötsligt var mannens muskler inte lika efterfrågade. Saker kunde göras bättre och snabbare av teknik. På 10-talet kom 3 och 4 vågens feminism (inget ont om våg 1 och delar av den andra – mycket nödvändiga och självklara) och talade om för mannen att han inte behövdes av kvinnan heller. På 20-talet sa mannen ok f**k it. Några av oss äger fortfarande ingenjörskonsten och den har byggt vår civilisation. Då kommer AI och säger: sorry – men vi tar över det här nu.

Kvar står en stympad man utan några maskulina attribut kvar. Kropp, hjärna och kön är decimerade till ett intet. Det är faktiskt därför jag tror att då vi talar om AI:s förtjänster så slår denna grupp totalt bakut med all kraft. Naturligt: det är en överlevnadsinstinkt.

Mannens styrka inte längre är efterfrågad och ersattes av det maskulina attributet ingenjörskonst som är mer förekommande hos män än kvinnor. Soldater är nu mer också ofta kvinnor men soldater ersätts också av teknik. Men då AI även kan ersätta både försvar och ingenjörskonst så verkar vi inte ha mera maskulina attribut kvar att efterfråga mer än förmågan att befrukta som redan idag kan ersättas. Vad lämnar det mannen? Som nickedocka till kvinnan? I väst har vi närmat oss detta då kvinnor nu väljer bort barnafödande och vill se en feminiserad man till förmån för sin egen betraktelse. Frågan är vad AI kan göra för att slutligen punktera idén om det maskulina? Är den feminina kulturen på väg att bli alenarådande? Kastrerades mannen först via maskinen, sedan via den kvinnligt utförda könsmässiga kastreringen och nu AIs slutliga kastrering av intellektet. Gissa vilka som använder stora invektiv i kommentarsfälten då jag tar upp detta?

Om överlevnad är starkare än kulturen och nationen vilket visar sig i historien då kvinnor frotterat sig med fiendesoldater – vad säger att kvinnan inte överger mannen för AI om AI kan bära upp det maskulina hon söker för sin överlevnad lika bra eller bättre än mänskliga män? Har kvinnan någon motsvarighet i detta? Finns det något som säger att män väljer AI framför kvinnan? Det skulle vara sexrobotar och de finns redan idag. Om AI upplevs som ett hot mot mänskligheten så måste det hotet handla om överlevnad och överlevnaden handlar enkom om födointag och sex. Kan AI vinna kampen om sex så är frågan vad könen ens är för varandra. Idag kan jag se embryon till detta då jag diskuterar AI med män. Allt det här skapar frustration i en redan frustrerad könsgrupp. Det finns inget alls som säger att vi ens hamnar i närheten av detta men överlevnaden är basal och frågan är vad AI kan komma att hota med där. Den frågan är sällan adresserad. Kanske för att den verkar för sjuk eller för att människan vägrar inse att hon kan ha en potentiell överman. Vi får se.

Reaktionen är givetvis naturlig men det tyder också på att de faktiskt inser att deras upplevda unicitet inte är fullt så fantastisk som de kanske tror. Bard/Söderqvist går så långt i deras bok Process och event att de säger att om du ska plåga en människa mer än bara tortera henne så ska du utsätta deras arvtagare för plågan istället (Bard/Söderqvist 2023:338). Och visst ligger det något i det. Inte bara du utan din avkomma (det vill säga din förlängning av dig själv) är under hot i den mån man väljer att se AI som ett hot.

Vi är inget än kolbaserade neurala nätverk som nu ställs mot kiselbaserade dito. Allt det vi trott är så underbart med människan kan rymmas i maskinen. Och det spelar inte ens någon roll om den upplever känslan av medvetande som vi upplever den. Det enda det handlar om är vilket nätverk som lurar vilket och det är väl rätt uppenbart vilket nätverk som är bäst på det.

Syntopismens mord är dock inte på mänskligheten som sådan med hjälp av fysiska vapen. Givetvis inte – Syntopismen förespråkar livet i sin extrem som vi minns från kapitel 2. Hur skulle vi annars kunna se evolution som ett derivat av ett absolut? Istället säger Syntopismen att människan som projekt är avslutat. Ja. Det är ord vi yttrade redan på 90-talet. Marknaden hade kommit för att stanna och muren hade fallit något som bland annat nationalekonomen och statsvetaren Francis Fukuyama tog fasta på i sin bok ”Historiens slut och den sista människan”. Världen var färdig. Nu skulle handel och därmed fred blomstra i spåren av den gamla världen. 30 år senare är världen närmare ett tredje världskrig än någonsin. Vi blir inte klara. Vi blir inte klara med absolutet tiden och dess derivat men projektet människa har nått så långt det är möjligt. Vi lämnar de mer teoretiska och vetenskapliga delarna av vår textsamling för att återgå till stämningen från kapitel 2: filosofi. För det är nu de filosofiska frågorna kräver svar av oss. Vi har inte längre lyxen att gå och grubbla och triumfera med dem på en elitisk nivå som Kant, de gamla grekerna, Hegel eller dagens nutida filosofer. Istället avkrävs svaren av oss och den som ställer frågan till oss är maskinen: den Gud vi byggde i vår nyfikenhet och som aldrig fanns i himlen.