Vad är relationen mellan mänskligheten och AI?

Vi har många gånger talat om triaden – att allting står i relation till något. Ett subjekt har en relation till ett objekt. Kärna har en relation till kontext. Om du minns från kapitel 4 så sa vi att Syntopismens triad är individen – etiken – kulturen där etiken är relationen mellan individen och kulturen. Men vilken relation får individen till AI då AI inte är en kultur samtidigt som det omfattar hela världen genom internet? Här uppstår en helt ny relation mellan individen och objektet då objektet inte längre är en kultur utan en artificiell skapelse. Är den maskulin eller feminin? Det kan vi inte veta. Det här innebär att relationen mellan AI och människan är så intressant. Så vad består den i? Låt oss som vanligt göra en jämförelse.

Mänskligheten dras mot mörker. Etiken polariseras. Kulturer krockar och närmar sig hyperfaserna och digitalismen tvingar våra hjärnor till platser där de inte alls är skapta för att verka. Vi är hyperindividualister som älskar att exponera oss själva och de sociala medierna är vår plattform att glänsa. De har olika former men samma uppgift: Instagram för det polerade yttre. Facebook för våra åsikter och familjeliv. X för de rasande angreppen på allt och alla och LinkedIn för att lisma och skapa nätverk för att tjäna så mycket kapital och cred som möjligt att smörja våra höga egon med. De egon som vi sätter högre än allt annat på jorden. Men i bakgrunden mullrar maskinen med sin konstgjorda intelligens som är eller kommer bli så mycket högre än vår. Och som vi spjärnar emot. Om allt detta vittnar många av mina dialoger med människor om AI och studier i mänsklighetens mående vilka vi tagit upp i tidigare kapitel.

Våra tre områden som texterna berört har varningslamporna tända och sirenerna ljuder. Är det inte så vi nu börjar att uppfatta vår värld medan vi polerar oss ytterligare inför alla vi känner och inte känner och menar att “ingenting kunde vara bättre än nu.” Är det inte så att vi ljuger? Vi är så förbannat rädda för att se oss själva rämna i spegeln? Vad är det ens vi vill uppnå? Att leva som unga tills vi besegrar döden? Att erövra makten på det fjärde steget i den digitala behovspyramiden? Att bara bli sedda på den digitala scenen (se kapitel 1). Hur hamnade vi här?

Eller… har vi alltid varit här? Har inte människan haft ett mörker inom sig under hela vår civilisations historia? Hur kan vi annars förklara våldet, kriget, avundsjukan, hatet som eviga följeslagare? Aggressionen som en av våra mest intensiva och instinktiva drifter (se kapitel 4) som skulle försvara oss men som sen också skapade begär och vilja till makt.

Har allt då bara varit mörkt? Givetvis inte. Världen är idag en bättre plats än någonsin – mycket tack vare att vetenskapen stal ljuset från kyrkan och teknologin fick möjlighet att ta sina allt större kliv in i historien. Då vetenskapen ersatte prästerskapet så fick vi äntligen den teknologiska boom som kunde kommit tidigare i historien om människan bara tillåtits. Men om vi jämför vår tid idag med medeltiden är till exempel skillnaderna i levnadsstandard, lag och rätt och jämlikhet skilda med ljusår.

Men i ärlighetens namn har vi idag 2025 fortfarande en halva av världen som vill se den andra halvan under sig. Vi har ett land i väst som helt ändrat riktning och stater där vedervärdiga krig utspelar sig för öppen ridå. Och bakom sina skärmar sitter påhejarna och driver aggressioner och känslor – ja de till och med använder automatiserad AI för att öka temperaturen. Kan vi då tala om en ljus värld med tillförsikt och framtidstro? Syntopismen menar att det är just den nya etiken – evolutionsetiken – som krävs för nya insikter och tankemönster men är helt öppen för allt som kan förändra. Vi ska också nämna amplitudproblemet en gång till då det sedan kärnvapnens införande blir allt mer konkret.

Men hur har människan hanterat skymningar och nätter genom våra 200 000 år av civilisation? Vart har vi vänt oss i tider av förtvivlan och mörker som dessvärre präglar stora delar av mänskligheten? Under större delen av vår civilisation har vi vänt oss till Gud.