Gudomlighetens fyra åldrar

Med risk för att nu börja låta högtravande, ja mer högtravande än någon annanstans i textsamlingen så vill jag bara säga: Det här låter kanske som en frälsningsbok. Det är det inte. Det är ett brutalt ärligt försök att formulera vad jag tror är nödvändigt om vi ska kunna leva med AI utan att förlora oss själva. Jag är inte ute efter att rädda världen. Jag försöker bara beskriva vad jag ser – och det är inte vackert, men det är möjligt att förändra. Jag ber er att hålla det i minne.

Vi är alltså tillbaka i tiden innan tryckpressen och det tredje kommunikationsparadigmet då människorna i stor utsträckning söker sin tröst i Gud. Tiden där man ber till Gud för ett bättre liv efter detta och för sin överlevnad till skillnad från idag då man ber till Gud för att aldrig dö.

På den tiden då alla var mer eller mindre religiösa satte vi vår tillit till Gud så pass mycket att Guds ord och traditioner lever kvar än idag i olika former som i etiska regler, högtider och normer i samhället. De som menar att samhället är sekulariserat har fel i den bemärkelsen.

Vi bad våra böner till Gud men vi samlades i kyrkan för att höra prästens ord. Utan kyrkan kunde vi inte lita på att tas upp av Gud. Kyrkan blev det medium med vilken vi hade en länk till Gud även om vi kunde be till honom även i stunder av ensamhet. Prästerskapet blev i sin tur förmedlarna av Guds ord till oss och svaren på de frågor vi ställde i mediet återkom via Guds ord formulerade och tolkade av prästerna via den heliga skrift. På så sätt kunde vi tillfredsställa vår andliga spis, oro och få vägledning under tider där vi behövde det som bäst men även under stunder då livet ändå var drägligt, ja kanske till och med gott.

Var då kyrkan en altruistisk institution som ville alla väl? Är det så vi ser politiker och företag idag? Nej givetvis fanns makten alltid närvarande även i kyrkan då som nu och det fanns bättre och sämre människor som förvaltade sitt prästerskap. Men det var den kanal vi hade för att få svar på de frågor som alltid berört oss: frågorna om oss själva och existentialismen.

Låt oss dela in makten, dess medier och dess kontroll i 4 olika åldrar och se hur vi kan jämföra den tidens sökande efter mening med vår egen tid men också hur information om de sökande dokumenteras. Låt oss se om dessa 4 åldrar har något gemensamt.