Exorevolutionen och människan

Det vi står inför och gått igenom är en slags exorevolution via en exoevolution där först det mekaniska överfördes till maskiner utför våra kroppar. Senare införlivades möjligheten att förvilla sinnen med auditiva och visuella tekniker och till sist utvecklades intelligens i en slags exointelligens. Exoevolutionen har tjänat oss väl. Den har fått oss att utveckla teknologi som tagit oss ända hit utan att vi ännu inte förstört världen. Det kan nu vara så att exoevolutionen bryter sig loss från människan för att skapa nya evolutionärer i form av AI som mänsklighetens sista teknologi den skapat med sin egen intelligens. Det kan inte ha undgått någon i dessa texter (och särskilt i förra kapitlet) att Syntopismen har ett par övertydliga idéer på vad vi bör göra. Det är bland annat att ta ansvar över våra liv och hålla teknologin som tjänare och inte härskare samt att bilda oss för att förstå vår omvärld. Övervakningen av privatlivet är en hyperkultur av feminin art och mjuk makt eftersom den är rent kommunikativ i sitt informationssökande. Hyperkultur vinner som du vet alltid över de 3 andra kvadranterna tills dess att den krossas eller rullas tillbaka. En dystopisk maskinell övervakning av oss med kontroller medelst robotar är en maskulin hyperkulturidé. Det gör den tekniska hyperkulturen så skrämmande därför att det krävs mycket för att den ska rullas tillbaka och troligen kan det inte ens ske därför att det skulle innebära en nedmontering av teknologi: något som aldrig skett i världshistorien. Visserligen kan det ske med våld men har vi någon chans mot maskinen? Det lämnar oss i kulturteorin med det föga aptitliga alternativet att övervakningskapitalismen måste gå över till en annan kultur eller besegras med feminint eller maskulint våld. Hur skulle det ens kunna se ut?

Maskulint våld är fysiskt. Det innebär en förstörelse av världens övervakningsteknik och det inte med mindre än att den inte går att återuppföra. Det feminina våldet rår inte på tekniken därför att är enbart kommunikativt och uteslutande vilket tekniken och dess kontrollanter troligen inte kommer bry sig om. Det lämnar oss med ett maskulint alternativ.

Att acceptera att AI kommer ta våra jobb, ersätta relationer och vara intelligentare än oss är något inte ens maskulint våld rår på om vi inte spränger allt i luften. Därav djup AI för samförstånd med det som inte ens maskulin hyperkultur rår på. Snarare är tanken att vi kan rulla tillbaka till den oscillerande fasen och stanna där. Djup AI kan ge det en chans därför den oscillerande fasen gillar intelligens och dialektik.

Notera också det vi sagt om kumulativ kultur som är människans unicitet. Då AI kan överföra information till många många fler och mycket mycket snabbare än vi någonsin kan göra så är denna kultur inte länger unik för oss utan vi har ytterligare en evolutionär som kan hantera detta.