Ta ansvar

Ta ansvar! Ansvaret som vi nämnde i det andra kapitlet som metodik att nå bildning är oss överväldigande. Det är en grund i evolutionsetiken och alltså den kodex som kan få oss att leva i digitalismen. Ansvaret handlar om vem vi ger vår information till, vad vi lär oss och av vem och hur vi kontrollerar det och hur vi för det vidare. Det är idén om hur vi lever tillsammans i en helt ny och okänd tid. Det är helt enkelt lika mycket en basal del av vår överlevnad som ansvaret var på savannen. Vi är inte barn. Vårt ansvar som stam, analog som digital, är att göra vuxna av barn oavsett om barnen är vuxna. ”It takes a village to race a child”. Det krävs många som kan ge den rätta kodexen och etiken till de som är nyfödda eller vilse i digitalismen. Det är ditt ansvar och det är ditt ansvar att föra det vidare till så många som möjligt. Vi ska helt enkelt sluta vara så förbannat lata och göra jobbet för att bygga vårt ansvar mot mänskligheten.

Vi är helt ansvariga för våra egna liv. Idén om kollektiv där alla samarbetar i grupp utan ledare fungerar inte vilket kommunismen visat. Den uppnåddes aldrig eftersom det aldrig blev helt jämlikt och som vi vet är total jämlikhet detsamma som död. Då man på sjuttiotalet bildade kollektiv för att leva samman och dela på allt så upplöstes det ganska snabbt på 80-talet då individualismen gjorde entré. Idén om att leva som på savannen är död i det moderna samhället där för teknologin har gjort det överflödigt att behöva leva som grupp som vi gjorde då. Stammen är valfri och nätokratin dess yttersta bevis. Idén om att dela allt under ett och samma tak var en kortlivad romantisk dröm som inte ens höll på den tiden.

Vi kan heller inte, vilket vi klargjorde i förra kapitlet, låta vår hjärna göra det enkelt för sig. Det är vad den vill i dessa mest komplexa tider av alla men då vi låter den göra det så ger vi utrymme för identitära krafter som Trump och Putin och med amplitudproblemet så ger vi makt till få som kan förgöra allt med väldigt lite. Det är vårt ansvar att befria oss från den enkla identitära lösningen och se komplexiteten för att göra kloka val i den framåtskridande rörslens anda. Det sker genom bildning och inte bara utbildning då den senare är agenda styrd av krafter som initierar den. I Syntopismens tycke borde hela skolsystemet tänkas om från grunden.

Om AI och robotar driver oss till en ännu mer bekväm verklighet är det nog min övertygelse att det driver oss till uttråkning. Uttråkning utsöndrar stresshormoner vilket under längre tid kan leda till långvarig stress och påföljande symptom. Uttråkning och stressymptom kan dövas med droger: artificiella eller digitala (TV spel eller konspirerande forum). Vidare går man in i ”pensionärs modet” som innebär grubblande på existentiella frågor som äldre söker psykologer för att bli av med. Hela idén med den robotifierade bekväma verkligheten bär verkligen på problem vi måste ta ansvar för i detta nu. Med en medborgarlön ökar den här risken ännu mer.

Låt oss se över några områden där du behöver ta ditt ansvar.

Sluta visa ånger

Sluta säg att du ångrar dig. Sluta be om ursäkt för dina fel. Gör istället rätt nästa gång. Att spä på sin ånger med att tycka synd om sig själv eller ännu värre – söka dina medmänniskors förståelse och tröst. Din ånger är din och ingen annans. Stå upp för att du felat och förstå varför och gör annorlunda nästa gång! 

Sluta bli arg

Det kognitiva viruset älskar då du blir arg för det ger den mer spridning då du reagerar på det. Det innebär att din ilska bara sprider ut mer virus och du är medskyldig till pandemin. Ilskan existerar bara i svaga själar på fjärde steget i behovstrappan. Ilskan är oerhört mänsklig. Den är som vi sett i kapitel 4 en av våra grundkänslor och den mest lättväckta av dem. Det är dags att se saker för vad de är – inte vilka känslor de väcker. Därför måste du sätta dig över den därför du måste vara mer än människa.

Ett exempel från mig själv är då en av mina barndomsvänner canclade mig på Facebook med motiveringen att mina texter ”gjorde honom arg och förbannad”. Min spontana reaktion var lika direkt som ärlig: ”Vad bra att du stänger ner mig för jag vill inte göra någon arg eller förbannad. Då är det bäst att ni vänder för ni klarar inte av att jag har andra åsikter.” Jag blev inte arg. Jag blev faktiskt glad. Att han lämnade mig efter all vänskap hade jag redan haft sorg över. Idag har jag inte sorg över sådant även om jag har all respekt för att folk kan bli ledsna då vänner sviker dem på grund av meningsskiljaktigheter.

Sluta diskriminera

Jag talar inte om normen av diskriminering som alltid rör identitära grupper som vill hävda sin position som bättre än andra oavsett om det kommer från en hyperfeminin eller hypermaskulin kultur (sådant som brukar kallas höger och vänster). Svarta och kvinnor blir diskriminerade. Men hur är det med kvoteringen av dessa grupper då? Då de väljs in på hudfärg och kön istället för kompetens. Är det då inte diskriminering av de mer kompetenta som inte uppfyller de rasistiska kraven på att få ingå i gemenskapen (och ja det kallas rasism därför rasism inbegriper etnicitet och då gäller det allt från hudfärg till vad du identifierar dig som – så illa är det med västvärldens idéer om grupper)?

Gränser kan inte användas för att överta andra territorium utan för att bevara de som finns och föra en balans mellan dem. Det är de oscillerande krafter via är ute efter och handel är en av dem. Det kallar identitära grupper för ”kapitalism”. Vi kallar det tillväxt och utan den skulle dessa grupper inte ens kunna existera.

Att uppleva nuet

Det här förtjänar en lägre text men jag vill försöka hålla det korts så låt mig exemplifiera: identitära rörelser talar om slavar i historien och kolonialism. ISIS har slavar i detta nu. Vad som skett i historien har skett i historien. Det är till för att lära – inte upprepa som stöd för att hata andra rörelser än sina egna. Med det sagt: Lämna det gamla. Upplev nuet. Se framåt. Oavsett om det har med personliga eller globala trauman att göra. Det är lättare sagt än gjort men det är därför du läser det här.