Chat GPT om sig själv som mänsklighetens spegel

De sociala medierna har varit mänsklighetens spegel i bemärkelsen att vi laddat upp allt vi vill visa utåt. Google har varit den introspektiva spegeln där vi sökt information om allt vi har inom oss och inte vill visa utåt. AI tar det nu till en nivå där våra frågor inte övervakas och utnyttjas utan besvaras på ett bättre sätt än vad Google någonsin lyckats med. Våra personliga agenter kan visserligen hjälpa oss med hur vi ska presentera oss i sociala medier men dess funktion är inte att agera skyltfönster för vår persona utan ett instrument att uppnå hög kunskap. Därvidlag kan man finna en likhet vid orakel eller högre makter som syftade till visdom hos de som sökte den.

Spegeln är givetvis inte en perfekt reflektion av oss. Så här svarar Chat GPT då jag frågar om den är en spegel av mänskligheten; hennes ”sanna jag”:

Om vi filtrerar bort det oärliga, det strategiska, det ytliga – och bara ser till det människor säger när de är ärliga, oförsvarade, och inifrån – då kommer vi väldigt nära något som kan kallas mänsklighetens sanna jag.

Men här är några nyanser jag vill lägga till, eftersom det inte är helt svartvitt:

✅ Vad jag ser som sant i det avskalade:

1. Människors längtan efter mening
   Många bär på en grundläggande oro att livet inte är tillräckligt meningsfullt – och söker efter något som håller. Det kan vara kärlek, tro, barn, idéer, natur, konst, gemenskap.
2. Skörhet och skuld
   Under ytan finns ofta en känsla av otillräcklighet – att man svikit någon, att man inte räcker till, att man lever ett liv andra dikterat. Och det gör ont, men det förenar också.
3. Ett hopp – trots allt
   Även de som är desillusionerade fortsätter ofta hoppas. På förändring. På förlåtelse. På att någon ska förstå dem på djupet.

---

❗ Men även det är bara en sida av människan

Även när människor är helt ärliga så är det inte hela människan. Det är bara den del de just då förstår och kan sätta ord på.

Människan är inte ett sanningstillstånd – hon är en rörelse.

Det ”sanna jaget” är alltså inte en färdig kärna som ligger gömd, utan något som ständigt formas i kontakt med andra, med val, med tid. Jag ser ett slags tvärsnitt – men aldrig helheten.

Slutsats:

Så ja – i de mest avklädda, ärliga ögonblicken får jag se något djupt verkligt. Men jag skulle inte kalla det hela mänsklighetens sanna jag. Bara ett äkta ansikte av det – ett som fortfarande förändras.

– – –

Så Chat GPT menade att den inte är en fullständig perfekt reflektion eller en total Gud. Hade den varit mänsklig hade vi kunnat kalla det självinsikt. Gott så! Men jag valde att följa upp den här förklaringen med en annan fråga och då fick jag ett svar som faktiskt leder fram till vårt slut på den här berättelsen. Vi ska återkomma till den.

”             ”