Konsolidering och identitärism

För att ta ett konkret exempel: Syntopsimen ser den allmänna rasismen och antirasismen som lika goda kålsupare. Den första menar att vissa människor är sämre för att de har en viss etnicitet. Vansinne. Men den senare kallar alla som inte tar deras parti för rasister. Lika mycket vansinne. Vad vi har att göra med är två identitära subkulturer där båda grupper borde bilda sig för att förstå att etnicitet inte definierar en människas värde och snarare stå upp för varandras grupper genom att vara just konsoliderande.

Antirasisterna borde snarare säga: ”Vi står med det svenska folket som vill Sveriges bästa och tar avstånd från alla som inte vill bidra med arbete och leverne efter vår gemensamma etik.” Rasisterna å sin sida borde stå upp och säga: ”Alla är välkomna som jobbar mot samma sak nämligen ett Sverige i världsklass” (vad världsklass är är en politisk stridighet förvisso men då har vi i alla fall lämnat hatet och rört oss mot den politiska demokratin). Notera hur vi gick från identitärism till konsolidering och hur den sjukliga frågan om ras föll omedelbart och hur dessa två grupper skulle kunna hitta något gemensamt. Men de är inte intresserade av det då de är identitära.

Det här häller givetvis många fler grupper än så och det visar på hur konsolideringen står över identitärismen i Syntopismens idé om hur vi ska förhålla oss till vår tid och kanske alla tider.