Arvet: våra barn

Evolutionsetikens idé om den framåtskridande rörelsen alstrar ju idéerna om avkomma. Så vad är då tanken att civilisationen ska göra med denna avkomma? Det är mycket enkelt. Civilisationen ska uppfostra dessa barn så de blir ett med den framåtskridande rörelsen. Det är vårt yttersta ansvar att se till att våra barn lär sig och förstår så mycket som möjligt, frikopplad från ideologiska mönster: dessa ska de själva ta till sig och upptäcka utan att någon trycker ner det i halsen på dem.

Barnen ska lära sig etik och samhällsbygge utifrån den maskulina och feminina kulturen och i det ingå i ett samhälle som är teknokrat med en framåtrörelse. Vi vill att våra barn hamnar i Samarbetets bana i den oscillerande fasen och sörja för att inte omständigheter tvingar in dem i andra kvadranter av kulturteorin. Samarbetet utgår från alla etniciteter som drar åt samma håll och mot samma mål: den överliggande idén om mysterierna i kvantfysiken där något större än oss själva kan dölja sig. Om det inte gör det, eller om vi misslyckas att ta reda på det så har vi i alla fall försökt. Och att försöka dra mot ett mål som är större än självet är vad civilisationen bör lära våra barn för det är så vi evolverade ändå hit.