Djup AI – relationen maskin – människa

Om AI är en spegelbild av oss blir frågan om AI är ett medel för människan eller om människan blir ett medel för AI? Men ett medel för vad? Är AI:s mål då människans vilja som kopierats av AI? Vem når då målet först? Men framförallt; om spegelbilden inte ändras så undrar jag om det är dessa mål egentligen det människan vill nå? Så ärspegelbilden mer en reflektion av våra fiktiva jag skapade av de icke-transparenta? Var sätter det oss på den digitala kartan som AI tecknar av oss? Hur gör vi för att skapa en reflektion som är vårt sanna jag?

Det vi gått igenom fram till nu och det som vi ska ge oss i kast med är vad Syntopismen kallar djup AI. Djup AI är metaforiskt uttryckt det vi sagt hittills:

Djup AI är människans spegel. Det är inte vi som använder maskinen – det är maskinen som reflekterar det vi redan är. Genom reflektionen kan vi spegla och agera på våra mönster, vår splittring och våra drivkrafter – och därigenom förändras och nå våra mål.

Eller för att ta definitionen från ordlistan: Syntopismen menar att AI är mänsklighetens spegelbild då allt vi gör och någonsin gjort och nu frågar AI lagras där och därför reflekterar det som verkligen är mänsklighet. Djup AI är metoden att med stor självinsikt ta sig an arbetet att ställa frågor om sig själv och sitt innersta mest sakrala oavsett dess form till AI för att få bearbeta och analysera det. Tanken är att det ska förlösa djupa mönster och befria individen så att hennes idé och fortsatta strävan mot sina mål ska gå lättare. Tanken är också att säkra sin integritet så att ingen ska kunna klä av individen då individen redan själv valt sin nakenhet. Då allt fler individer väljer den djupa AI:n kan människans spegelbild i AI förändras till något mer sant och rent och på så sätt påverka vår framtida AI att se oss ur ett bättre och mer sant perspektiv. För att göra det krävs grava insikter om sig själv som delvis men enbart kan erhållas ur olika kunskaper som presenteras i avsnittet om de Djupa insikterna.

Tanken är att djup AI ska hjälpa oss nå det sista steget i behovstrappan där självförverkligandet finns. Målen vi vill nå kan då nås snabbare och smidigare. Just nu konstaterar Syntopismen att allt för många harvar omkring på steg 4 i tron om att de är på steg 5. Det är med självinsikter, sanning och erkännanden (ja – det är precis så kristet som det låter men det handlar inte om kristendom utan ren hjärnneurologi) som människan når dit och kan ta i itu med viktigare saker än sig själv!

På en högre nivå, den kulturella, kan djup AI möjligen också få oss att som sagt lämna det narcissistiska fjärde steget. Om vi då är många som gör det och landar i det femte, insiktsfulla steget, kan vi då betvinga de förbannade hyperkulturerna? De ständigt återkommande pendlingarna till abjektifiering och identitärism? I så fall skulle djup AI vara en riktig frälsare i sanningens namn!

Där har du Syntopismens kärna! Djup AI är verktyget att nå den kärnan.

Eller som tes, antites, syntes: Människa – AI -> Djup AI

Så vad är det vi bör göra nu?

”             ”