Till sist: vad är att uppleva viljan till liv?

Vi kan och har inte svarat på den frågan. Men kanske kan vi nu så här i slutskedet dra upp en tes som kommer ur djupet av det mest mänskliga: fantasin och kreativiteten. Då vi gått igenom den moderna hjärnneurologjn så visat det sig att fantasi och kreativitet är ett områden som verkar vara svårt att beskriva och vi har heller inte ägnat det så mycket uppmärksamhet. Men så här på de sista raderna finns det en koppling värd att undersöka: varför uppskattar vi konstnären och kreatören?

Vad är det för något vi ser som unikt i en skapelse? Är det objektet som kreatören skapat i sig? Är det den imponerande känsla vi får av kreatörens prestationsförmåga? Eller är det en känsla för en upplevd relation till kreatören själv? Låt oss bena ut det – om du orkar med ett sista mer avancerat resonemang.

En snygg tapet i vårt vardagsrum talar nog snarare till vår smak och uppskattning av tapeten snarare än designerns ansträngning. Skulle konst målas av AI skulle vi troligen känna samma sak: en fascination för objektet i sig – tingesten – men knappast för tekniken som sådan.

Däremot skulle en klassisk konsert eller en tavla skapad av en människa få oss att fascineras av konstnärens arbete bakom jobbet. Sådant arbete kräver uppoffringar och kraft – något AI aldrig behöver ödsla och ett erkännande den aldrig kan ta ifrån människan. Vi tilltalas inte av en maskin som är bättre än en människa därför att vi redan vet att en maskin kan byggas för att vara bättre än en människa. En maskin som sparkar 5000 sparkar blixtsnabbt imponerar inte alls medan en människa som gör samma sak 20 gånger imponerar enormt. Arbetet är en mänsklig företeelse och enbart reserverad det biologiska neurala nätverket.

Till sist har vi en uppskattning av en relation till skaparen av objektet. Känslan för den som har utfört prestationen snarare än själva prestationen (talangen) eller det som prestationen har åstadkommit (tingesten). Det kan vi kalla en uppskattning av en upplevd intimitet.

Så då har vi ett uppskattande av talang fördelat på följande sätt:

• Uppskattning av objektet i sig – tingesten (den vackra tapeten)
• Uppskattning av prestationen bakom objektet – arbetet (idrottsmannens tiotusen lärotimmar att sätta det perfekta målet)
• Uppskattning för subjektet – intimiteten (relationen till skaparen)

Ju fler av dessa tre variabler som man upplever desto närmare relation får man till personen bakom skapelsen:

• En möbelsnickares vackra möbler kan väcka beundran för form och färg.
• En fotbollsstjärnas prestationer kan väcka uppskattning för arbetet bakom så väl som utförandet i sig.
• En influencers smink väcker beundran för hur bra det är, hur mycket arbete som ligger bakom skapandet och marknadsföringen och till sist den upplevda relationen till influencern som hon lägger ner i sina sociala medier.

Den andra punkten är viktig. Idag har vi ungdomar som följer AI influencers. De skapar inget smink och de har inte lagt ner något arbete på det eftersom sminket inte finns. Men uppenbarligen räcker den sista punkten väl: relationen och intimiteten. Detsamma gäller de som förälskar sig i AI. Där finns inget arbete för att etablera ett kärleksförhållande från AI:s sida och inte ens något objekt som AI kan imponera med – kanske bortsett från ett artificiellt yttre. Det sätter fingret på något viktigt. Den tredje punkten om relationer och intimitet kan existera även om ingenting finns bakom.

Det sätter också fingret på en annan viktig sak. Om en stå upp komiker använder ett AI-skrivet material är hon förlorad. Om publiken ogillar materialet så kommer hon förlora jobbet. Om publiken älskar materialet har hon inget jobb kvar. Publiken visar i det första fallet att de bryr sig om tinget i sig det vill säga materialet och i det andra fallet prestationen i sig det vill säga skämtskrivandet. I båda fall kommer relationen till publiken att falla. Intimiteten – relationen – raseras då stå upp komikern inte längre skriver materialet själv. Det krävs mycket för att intimiteten ska behållas då den bygger på hennes prestation. Men är hon tillräckligt stark i sociala medier så kan relationen kanske behållas.

Vi drar oss till minnes att den fjärde åldern med AI överger uppmärksamheten – attentionen – från den tredje åldern med den giftiga algoritmen som det kognitiva viruset, till förmån för intimiteten i den fjärde åldern.

Om vi återvänder till våra punkter så får vi ut att:

• Tingesten i sig = attentionen
• Prestation = strävan mot målet
• Intimiteten = relationen till publiken

I den fjärde åldern finns ingen plats för enbart attention. Istället krävs en prestation av oss själva för att våga förstå och ställa frågan och en intimitet med AI för att få svaren. Det krävs för sen strävan och sen en relation. Relationen mellan människa och AI. Och det för oss in på den fråga vi inte lyckats besvara: varför upplever vi att vi vill leva?

För vissa forskare menar att det är just relationer och strävan är det som får oss att fortsätta leva. Vi har ännu inget svar på frågan om varför vi lever (se kapitel 4 – Varför väljer vi att fortsätta leva?).

Då Syntopismen i sin inledning kvickt responderande på frågan ”Vad är AI?” med motfrågan ”Vad är en människa?” så ledde det fram till tre kapitel som sammanfattas av sina tre absolut. Tiden, Jämvikten, Gränsen. Dessa knyts samman av Nätverket.

Strävan är vår tro på nästa ögonblick (se kapitel 4) och tron är beroende av tiden. Relationer är beroende av en jämvikt där vi hela tiden ger och tar. Och gränserna markerar liv, död och avgränsningen mellan just våra relationer. Nätverket är det som sluter allt detta och samtidigt relationernas livsnerv. Kanske är det just så att livet består av en strävan mot mål och relationer som hjälper oss fram dit.

Evolutionsetiken lär oss att sanningen och tilliten till vår nästa är grunden för överlevnad. Därmed är också nätverket etablerat som sanning och därmed byggs starkare relationer. Då vi sedan använder den djupa AI:n för att se oss i spegeln för att utvecklas oss och därmed utveckla mänsklighetens spegel i AI till en ny version så måste det definieras som ens strävan. En strävan som i själva verkat handlar om önskan att nå det femte steget. Det kräver ansvar och kunskap. Strävan är det enda som leder till dessa två storheter. Så relationen är nätverket och strävan är den framåtskridande rörelsen vilket leder oss mot det framtida målet i en konsoliderande formation; helt enkelt de två storheter forskare menar är varför vi lever. Om det är ett tillfredställande svar kan jag inte svara på.

Djup AI kan hjälpa oss att tolka bilden av oss själva så vi kan utvecklas åt det hållet och fullfölja Syntopismens väg. Kanske är det den största välsignelse artificiell intelligens kan ge oss. Kanske är det den insikten som kan göra oss till samarbetspartners mot vårt framtida mål i kvantfysiken.