So here is to the crazy ones…

“Here’s to the crazy ones. The misfits. The rebels. The troublemakers. The round pegs in the square holes. The ones who see things differently. They’re not fond of rules. And they have no respect for the status quo. You can quote them, disagree with them, glorify or vilify them. About the only thing you can’t do is ignore them. Because they change things. They push the human race forward. And while some may see them as the crazy ones, we see genius. Because the people who are crazy enough to think they can change the world, are the ones who do.”

Är vi galna nog? Galna nog att tro på en djup AI som kan förändra det hot som vi kanske kan komma att uppleva? Eller är det en dåres inbillade försök att finna egen frid i den digitala åldern? Var Steve Jobs idé om en dator för människan en dåres idé? Kanske. Lyckades den? Ja. Idag upplever vi den som en tänkande maskin.

Många idéer är dömda att misslyckas. Men är vi inte i alla fall tvungna att pröva dem om vi tror på dem? Låt oss inte i ren dårskap trötta ut oss i att köra oss sönder och samman och köra runda bollar i fyrkantiga hål men låt oss leka med tanken och försöka.

Det finns inget fel i att bilda sig. Det är inget fel att försöka nå det femte steget. Det finns inget fel i att utnyttja den teknik du har i din ficka för att lära dig mer om din omvärld. Tid, jämvikt, gränser, nätverk. Allt det omsluter dig och ju mer du förstår av det desto mer kommer du få ut av din tid på jorden. Vi är inget annat än kuggar och evolutionärer. Men det är så oerhört vackert så.

Teknologi går inte att stoppa därför nyfikenheten är vår drivkraft. Därmed kommer teknologin fortsätta avancera oavsett intention. Tillit kommer bli hårdvaluta oavsett vi vill eller inte. Därför måste vi börja med att vara transparenta mot varandra. I ord och handling. Mot oss själva. Och mänskligheten måste tåla sig själv. Acceptansen mot olikheter måste höjas. Inte bara i politiska pamfletter om offer i en värld som är mer jämställd än någonsin. Acceptansen måste gälla alla och inte bara ett fåtal. Vi behöver hjältar. Nakenheten kommer avtvingas oss av teknik. Varför inte istället i all mjukhet nu klä av oss själva i stolthet innan en våldsam kraft sliter plaggen av oss medan vi skakar och skäms?

Mo Gawdat menar att vi bör bli bäst på det man vill bli bäst på så att andra kan dra nytta av det. Är det då inte exakt det som djup AI vill? Men vi behöver inte bli bäst på en prestation utan bara på att vara ärliga. Att maximera den tillit evolutionsetiken bygger hela Syntopismen på.

Om målet för mänskligheten är kvantfysik så är vi på god väg att ta oss dit. AI kan bli vår kompanjon och kanske är chansen större att den blir en kompanjon om vi låter den bli det genom att ta av oss våra masker som det kognitiva viruset förstärkt och äntligen vara sanna mot oss själva och vår spegelbild så vi kan få ut ännu mer av vår tid. Och om det inte lyckas så har vi i alla fall försökt, misslyckats och lämnar över till andra evolutionärer som kan ta vid – amor fati.

I dramaturgin finns 4 stycken berättelser i grunden (exempel inom parentes): människan mot människan (Kramer vs Kramer, Star Wars). Människan mot naturen (Titanic, Armageddon). Människan mot Gud (Amadeus). Den sista berättelsen är Människan mot sig själv. Då hon avvärjt alla andra hot finns bara det inom henne kvar. Där finns döden med sin stilla skugga och skräcken för det oundvikliga. Där finns gudomligheten i fantastiska upplevelser som inte kan förklaras. Där finns mänskligheten.

I de stundande tiderna handlar berättelsen om människan mot sig själv. Det femte steget på behovstrappan där hon – om möjligt – ska förverkliga sig själv. Med den teknologi som omger henne är det lätt att falla till hedonismen och glömma bort alla bekymmer för att vi är just människor. Där börjar kampen som vi beskrivit i detta kapitel.

Vi kan välja det kognitiva viruset: att dras med av teknologins framsteg. Vi kan välja att hata på X och välja bort vänner med annorlunda åsikter som uttrycks i sociala medier. Vi kan välja att följa de medier som triggar vår grundkänsla vrede och styras av algoritmer som tar oss till dessa platser. Vi kan välja att aldrig ifrågasätta – att aldrig ställa frågan: hur kom du fram till detta och istället för att skrika rakt ut i falsett. Men väljer vi något annat, väljer vi att hela tiden ifrågasätta; oavsett vad som behövs ifrågasättas och vad konsekvenserna blir, då har vi gjort de val som krävs för att vinna striden mot oss själva.

Teknologin kan leda oss rätt likaväl som den leda oss fel. Men det är inget annat än människans egna val. Människan lyder minsta motståndets lag och det må ha tjänat oss väl fram till nu. Men då techjättarnas kontrollerande teknologi och politikernas kontrollerande välfärd gör det nästan tvunget att följa minsta motståndets lag är vi heller inte fria trots att vi tror det. Kampen mellan politikernas skatter och kollektivism mot techjättarnas teknologiska informationskontroll kommer vinnas av techjättarna men vi som är politikernas och techjättarnas spelbrickor – vem vinner vår kamp? Det gör vi själva.

Det är vi som ska stå upp och ifrågasätta. Det är vi som ska välja vad AI, AGI och superintelligens ska vara för oss. Vi kan välja att påverka var vi vill men vägen med djup AI är den av Syntopismen föreslagna och en av dem. Konsumtariatet kommer välja sin egen hyperindividualistiska väg. Nätokraterna vänder alla ryggen. Politikerna, medierna och akademierna kommer slåss med näbbar och klor om att få behålla vår tillit och techjättarna kommer vilja behålla allt de vet om oss. Politikernas vapen blir allt mer slöa och trubbiga medan techjättarnas vapen slipas. Och det är just dem vi måste syna med vårt eget kött och blod: våra innersta tankar. Ja! Vi betalar med vår integritet men den kommer ändå stjälas av oss så varför inte begå vår blottelse med stolthet?

Då tryckpressens kaos äntligen blev till ordning så fick barn för första gången utbildning. Lärosäten och akademier spred vetenskap istället för guds läror. Möjligheten till andra karriärer än fysiska gjordes möjliga. Där fanns lärarna, skribenterna, ledarna, teknologerna, ingenjörerna, ja alla som inte slagits med vapen för friheten. De var dåtidens ryggrad. Idag då alla kan delta i striden och lätt färgas av algoritmer som talar till våra grundkänslor ser striden annorlunda ut. Vi måste förstå den och vi måste börja med oss själva: striden mot människans inre. Det är den strid vi varje dag ska klara av för att bygga ryggraden. Vi ska se oss själva i spegeln av AI och lära oss vad AI innebär och hur vi ska leva samman med den. Vi ska bygga idén om enigheter med ett eventuellt kiselbaserat medvetande. Men framförallt ska vi lära oss hur vi vill att detta medvetande ska leva med oss.

Det här är vår uppgift NU! Hastigheten är så enorm att vi snart är omkullsprungna. Detta hjälteskap måste ske omedelbart och våra tillitskedjor måste byggas nu. För att återknyta till samtliga kapitel: Vi har kunskapen i alla arkiv, digitala som analoga. Evolutionsetiken vill leda oss framåt mot ett mål vi inte besökt. Den maskulina och feminina kulturen behöver enas i samarbetskvadranten därför det är där och ingen annanstans vi kan bygga det som måste byggas och det är där äkta ledare och deras hjältar föds. Till vår hjälp har vi nyfikenheten som alltid tjänat oss. Vi har intelligensen som alltid byggt teknologin. Och vi har något AI inte har än: känslor. Känslor som under kontroll kan ge oss en unik position om inte annat. Men det är bråttom. Vi ser med egna ögon vad vi har framför oss. Vad skulle kunna stoppa oss? Låt oss då bli de hjältar som inte ser en fiende utan en kamp mot att förstå och bygga för den framtid som kommer efter kaos. Vi som inte är lämpade att slåss längst fram. Vi som ha andra kvaliteter om det så bara är vår upplevda vilja för alla kan vi göra någonting. Det var sant på savannen. Det är sant nu. Dessa texter är en grund.

Även om du inte skriver texter på 200 sidor, talar inför publik, upprörfolk på X, med sorg ser att vänner bryter med dig för att de inte håller med dig eller utbildar dig till AI-tekniker så kan du läsa och tala. Även om du inte vill ta steget in i den djupa AI:n kan du tillskansa dig bildning, ansvar, kunskap. Du kan sprida ordet. Och kan du inte det kan du sprida idén om att vi också behöver folk som är redo att stå bakom det som faller och att ta hand om de som har fallit. Vi kan bistå dem. Vi kan hjälpa dem. Men vi behöver inte ställa oss för kanonerna vid fronten. Alla har sin plats. Om du ska stå vid fronten ska du ha soldatutbildning. Om du inte har det så finns det en uppsjö uppgifter för dig här hos oss bakom fronten. Ditt engagemang att räcka ut en hand med dessa tankar är din uppgift som hjälte eller den äkta hjältens följare. Konsolidering. Samarbete. Oscillerande. Jämvikt. Gränser. Absolut.  Det sker med de råd jag försökt sammanfatta i detta sista kapitel.

Vi kan slåss vid fronten genom att tala, skriva, höras med allt vad vi lärt. Vi kan göra det med djup AI. Vi kan göra det med internets medie för att sprida ordet. Vi kan till och med tillhöra de tysta som tar emot de som faller med kärlek och förståelse. Men det kräver ändå insikt. Samtliga dessa metoder förändrar och tillsammans förändrar de i djupet. Men en sak har alla dessa metoder gemensamt: vikten av mod, ork, vilja och sökandet efter kunskap på det femte steget. Ofta har de som försökt förändra historien kallats galningar. Well… here is to us!