Fjärde steget: Självkänsla – Makt och beundran

Ditt egenupplevda värde av dig själv som erhålls via makt och/eller uppskattning. I det näst sista steget på trappan är våra basala överlevnadsbehov tillfredsställda och vi kan börja fokusera på oss själva. Vi kan finna detta redan i antika Rom, medeltiden och vårt eget 1900-tal för att ta några exempel. De klansamhällen som förr också var vanliga i Europa kan lösas upp i och med detta steg. En bra yrkesposition eller en stark position i den sociala gemenskapen skänker oss såväl makt som uppskattning. Makt och beundran är dock ett ständigt forum för avund och förtjänar en djupare analys vilket kommer ske i slutet av kapitel 4.

I den mjuka maktens tid väljer man beundran framför fruktan som är signumet för den hårda makten. Influencers är den ultimata idén över hur beundran har gått upp i en hypernivå och drivit fram en hyperkonsumtion.

Vi behöver dock addera ett syntopistiskt element som inte nämns i Maslows modeller nämligen konformitet. Lika lite som de flesta människor inte är intresserade av ledarskap är de heller inte intresserade av makt eller en gränslös dyrkan av deras personer. Om så var skulle vår värld enbart bestå av krig och fetischer.

Makten har kanske inte lämnat människan men makt är svårare att uppbringa sedan vi infört demokratier och den makt som går att uppbringa är inte lika auktoritär och kittlande som gårdagens kungar och regenters makt var. Att stå i Aktuellt och försöka vara väljare till lags är inte detsamma som att döma folk till döden (med sköna jungfrurs trånande blickar riktade mot sig) för att visa sin auktoritet. Istället söker sig människorna till beundran. Med dagens teknologi har det de senaste 20 åren varit enkelt att bli en älskad person på Internet och så föddes våra influencers. Men alla kan inte heller axla en sådan roll och sanningen är att få lyckas.

Som sagt: alla människor önskar inte en framskjuten position. Snarare är det ganska få som söker detta. Istället nöjer man sig att vara ”en i mängden”. Det innebär inte att man inte önskar att bli beundrad eller erhålla makt eller varför inte lite av båda? Det är dock inte ett självändamål för individen. Det är ett behov som alla andra. Varje människa önskar att bli sedd av någon på något sätt därför att det är det som bekräftar att du existerar. Denna någon kan för all del vara staten eller gud men det krävs alltid någon som betraktar dig. Det här återkommer vi till i kapitel 3. Därmed återstår det endast en position som vi nu adderar till behovstrappans fjärde steg: att vara konformativ. Den konformative får sina små behov av beundran eller makt tillfredsställda men önskan om att inte sticka ut är större.

Viljan att vara konformativ innebär att uppgå i en grupp. Den kan vara normativ eller informativ. Den informativa konformiteten innebär att man förlikar sig mer med gruppen än sig själv och därmed förändrar sitt beteende efter gruppen. Den normativa konformiteten innebär att man inte vill avvika från gruppens normativa kultur och därför agerar med all kraft för att inte sticka ut från den. Konformiteten får idag stöd av så väl teknologin och välfärdssamhället.