De fallna ledarna

Det kaos som Internet ställer till med är av motsatt karaktär än det som följde på tryckpressen. Då tryckpressen formade tydliga ledarskap som talade ner till massorna i form av akademier, medier och politiker (men även den ståtliga överläkaren på sjukhuset med sina sjuksystrar kring sig eller direktören med sina arbetare församlade i lokalen) så är Internet dess totala motsats.

Istället för en tydlig ledargestalt som pekar med hela handen mot ett mål så uppkommer nu en situation där det inte finns några ledare alls – i alla fall inte i samma bemärkelse som tryckpressen möjliggjorde.  Ledarna finns givetvis där – mänskligheten kan inte fungera som det stamdjur det är utan en ledargestalt – men ledarna har flyttat ut på nätet.

Om vi bara backar 60, 70 år tillbaka i tiden så har vi en politikeranda som sjuder av respekt. Man ser på politiker med samma övertygelse som man sett på Gud bara 300 år tidigare; eller i alla fall nästan. Men idén om en ledare existerar lika klart och tydligt för människan 1930 som 1730 eller för all del 930. Ledarna har bara skiftat form. Det väcker en tanke: kyrkans makt ersattes av politiker. Kommer nu politiken ersättas av AI? För 1000 år sedan hade folket nog knappast trott att byråkrater skulle ha makt över kyrkan men så blev det.

Samtliga av de tre första kommunikationsparadigmen har det gemensamt att de avkräver ett ledarskap för att fungera. De som har tillgången till tekniken och förstår att behärska den kan också tillskansa sig makt utan att ta till våld. Eftersom våld visat sig vara en dålig idé för att bringa makt över tid så är ordet ett starkare vapen och ordet är kärnan i kontexten av de tre paradigmen.

Det fjärde paradigmet, Internet, öppnade däremot upp en helt ny idé om kommunikation. I sin linda var Internet långsamt och folk läste mest tidningars webb-sidor, e-postade, delade information eller chattade på speciella chattsidor. Men ju snabbare Internet blev desto mer information kunde delas vilket skapade möjlighet att dela bilder, musik och film. För att göra en lång historia kort så växte Internet till den enorma informationsplattform den är idag med 5,4 miljarder människor anslutna där alla anslutna kunde dela sig själv och egna produktioner av texter, bilder, videor och ljud. Scenen blev för stor. Användarna började söka sig till rum som gick att behärska. Dessa existerar främst idag för gemene man på sociala medier.

Att unga söker sig till sociala medier där de går in i olika grupper skulle kunna vara ett sätt för dem att skärma av sig från alltet och helheten. Det är en metod att begränsa konkurrens och potentiell utsatthet. Problemet är att barn inte har den mognad att kunna skilja de bra utrymmena från de sämre.

Man kan invända att vi ändå har starka ledare 2024: Trump, Xi Jinping och Putin. Ingen av dem är dock ledare att lita på då de hela tiden målar ut hot som anledning till deras maktfullkomlighet. Dessa kallas för falska ledare (se kapitel 3). De globala äkta ledarna som inte behöver hot för att ingjuta tillit i folket lyser numer min sin frånvaro. Istället bidrar hyperindividualismen till att folken finner identifikationsmarkörer i miniledarna på internet. Det skapar splittring och kluster.