Kaos i berättelsen

Men tillbaka till tråden! Om överlevnaden är hjärnans enda uppgift är berättelsen den kontext den överlevet i. Berättelsen har med hyperindividualismen uppgått i kaoset vilket skapar en stagnation i drömmar och mål som hela tiden ska uppnås och övervinnas för varje sekund till dess att de faktiskt oavsiktligen tar slut. Tekniken gör idag detta möjligt. Välfärden ställer dig utan ansvar. Psykologen Lacan och flera andra skrån inom psykologin menar att då drömmarna upphör är det detsamma som att dö. Att leva för den Andre och söka den falliska blicken i allt man gör skapar inget annat än ett liv för någon annan. Det är hyperindividualismens absolut svagaste länk och kan troligen spåras i den psykiska ohälsan hos unga efter att Instagram peakade.  Inga ledare finns. Det sätter civilisationen på hårda prov och examen stavas bildning och sökande efter något mer. Oförnuftiga lyssnar inte till filosoferna, de lyssnar till hoppet. Hoppet ställs nu till en scen där alla skriker. Det är de förnuftiga klasserna som inser att lyssna till bildningen som kommer gå vidare medan konsumtariatet är dömt att gå under i sin egen narcissistiska avföring.