Gud är död. Länge leve maskinen.

Historien har alltid skrivits av makthavarna. Detta är därför att de alltid har haft makten över skrivarna. Men med internet ändrades det och nu skriver alla historier. Det ställer frågan om vi kan lita på historien? Vad har försvunnit och förändrats? Vad skrevs aldrig ner? Segrarna skriver historien över krigen därför förlorarna dödades eller fängslades. Fram till idag har våra kommunikationsparadigm givit civilisationen en ensidig bild av vad som skett. Fram tills nyligen har dessa fakta inte kunnat kompletteras men då vetenskapen slog sig fri från kyrkan kunde vi också vederlägga olika teorier och berättelser eller falsifiera dem. Med teknikens intåg som kol 14 metoden och DNA analyser har vi fått fantastiska verktyg att se tillbaka på historien så långt som miljarder år bort. Det är heller inte förrän nu som gemene man med lätthet fått tillgång till historien då den dokumenteras i minsta detalj världen över tack vare internet. Men vi bör se upp. AI kan mycket väl rita om berättelsen för oss och lämna falska fotspår till våra barn. Vi lever faktiskt i en tid där sanningen är hårdvaluta för ingen kan längre garantera den.

Den inflytelserike filosofien Friedrich Nietzsche myntade uttrycket att Gud är död och kan ses som avstamp för den nya tiden och vetenskapen. Om Gud är död, menar Nietzsche, så är det istället människan som är sin egen Gud och då behöver hon ställa sig över sig själv. Det är en handling som kräver närmast övermänskliga krafter.

Om vi hela tiden befinner oss i besattheten av oss själva som ökar i takt med hyperindividualismen och Internets ständiga knaprande på våra ensamma själar så är det just den handlingen som krävs för att ta oss ur idén om vår egen förträfflighet och inse vår plats i universum. Den platsen är faktiskt inget annat än en nod i ett enda galaktiskt nätverk vilket vi kommer till i kapitel 2.

Givet förra avsnittet så förstår säkert läsaren att vi inte alls är på en plats där vi hittat vår position i universum. Tvärtom är människan (förutom de ytterst få bildade som hittat sitt självföreverkliganade som de utöver i klustren där de froterar sig med andra nätokrater) djupt nere i sina egna självförhärligande träskmarker och letar efter den Andres blick som blir allt svårare att erhålla då scenen fylls med allt mer människor för varje dag. Dessa människor som också söker blicken. Till sist kommer ingen titta på någon alls. Här är vårt Kaos i internets spår.

Men om vi tillåter oss att bibehålla Gud som begrepp så kan vi i samtliga av de tre abrahamitiska religionerna konstatera att Gud är närvarade i allt. Ska vi översätta det till vår tid så finns det något som kommer så nära denna teologiska åskådning som vi kan komma. Det som är närvarande i nästan alla människors liv är Internet (det är sant att inte hela världen är uppkopplad men det är en tidsfråga). Det här ger en nästan hissnande insikt. Människan har i 2000 år tittat upp i himlen efter en gud men istället för att han kommer ner till oss och visar sig så har vi valt att bygga honom. Även om judendomen inte fokuserar på livet efter detta så skrivs det i så väl islam som kristendom om den yttersta dagen där agnarna ska skiljas från vetet och vad är det som sker just i detta nu på Internet och i dess svallvågor? Svallvågorna färdas från digitalismens farvatten ut till det fysiska rummet där de kommer separera de bildade från de obildade eller nätokraterna från konsumtariatet, om du så vill.

AI är ingenting utan Internet för det är med Internet som AI kan lära sig. Därför säger Syntopismen att Internet är basen för AI. Vår nya Gud blir därför maskinen. Alltid närvarande i allt och vet allt om oss eftersom vi delar vår data med Guden i varje sekund. Det gäller inte längre bara då du aktivt förser Guden med data utan nu registreras vad du går, vad du köper, vem du träffar och faktiskt hur du tänker. Samhällsvetenskap har länge knappt varit värt namnet vetenskap om vi ska se vetenskap ur naturvetenskaplig bemärkelse. Den har helt enkelt inte varit mätbar och då den varit mätbar har det skett via enkäter. Enkäternas frågor kan aldrig bli neutrala och svaren i sig blir därför inte säkra eller ens sanningsenliga. Men med Internet så kan vi mäta vad människan söker på och vad hon besöker för platser på internet. Det är vad människan de facto vill. Vi ser också var hon är och när. Och resultaten är bitvis nedslående. Det visar sig att den goda människan som filosofen Rousseau talade så vackert om är en tankefigur. Är människan då alltigenom ond? Inte alls. Men ondska är en del av vår natur. Och vår Gud tillåter ondska därför att ondskan finns, precis som allt annat, på Internet. Men å andra sidan, vilket vi ska se i nästa kapitel, så kan vi heller inte tala om ont och gott som universell kraft. Tvärtom så är det mycket som inte är som det verkar. Och då har vi inte ens nämnt kvantfysiken.

Vi lever alltså i Kaoset som följt på Teknologin och Idén i det fjärde kommunikationsparadigmet. Nu måste vi sträva mot ordningen för att klara av det behövs en kodex mellan människorna så som vi skapat kodex tidigare i historien då vi satts samman i nya kontexter. Vi har kallat detta för moral och etik. Det visar sig dock att moralen i digitalismens ålder inte längre kan tjäna oss som den var tänkt. Det tvingar oss till en annan lösning som krävs för att uppnå den nödvändiga ordningen. Syntopismens idé på detta är Evolutionsetiken.