Kapitel 2

Evolutionsetiken

📚 Visa innehåll           🎧 Lyssna / Läs sammanfattning           📄 Se / ladda ner PDF

Vårt förhållningssätt och sammanhållning gentemot varandra som vi måste upprätthålla, bygga på eller förändra inför varje nytt skifte i mänsklighetens historia kalls för etik. I Syntopismen söker vi en grund för den nya etiken och finner att tillit till vår nästa är det viktigaste i en tid där informationsöverflöd och AI ter sig övermäktiga. Vi finner att tilliten grundar sig i en sanning. För om du inte kan lita på någon – hur ska vi då hålla ihop? Men vad är absolut sant? Det visar sig att den kan finnas i vår egen evolution snarare än i maskinens utveckling.

Vi avslutade det förra kapitlet med att krasst konstatera att digitalismen ställer krav på en ny kodex att leva efter eftersom teknologin i det fjärde kommunikationsparadigmet har ritat om vår värld på nytt. Med bakgrund av förra kapitlet kan vi identifiera två problem. Våra problem blir följande:

1. Sanningen är en bristvara och det förminskar tilliten. Om tilliten förminskas så försvagas tilliten mellan människor vilket leder till konflikter och minskat utbyte av bildning och handel vilket krymper civilisationens möjligheter till kultur och kultur och kunskapsexpansion.
2. Vi befinner oss i kaos-fasen av det fjärde kommunikationsparadigmet. Vid det förra paradigmskiftet löste vi detta genom att orientera oss framåt mot ordningen.

Det första problemet förutsätter att vi önskar mer kunskap. Det förutsätter att målet bör vara mer kunskap. Det är fullkomligt sant därför att vi redan konstaterat i kapitel 1 att teknologin är civilisationens motor och den har drivit vår utveckling fram till idag. Teknologi förutsätter en ständigt växande kunskap. Vi måste därför främja kunskapen. Det måste också bli vårt första diffusa mål: kunskap som teknologins bränsle och därmed vår utveckling och överlevnad.

Vår digitala värld gör att vi med den nya tekniken får våra lögner allt enklare att skapa, väva och kamouflera oss med. Vi kämpar med vår tillvaro på de högsta stegen i behovstrappan och tekniken ger oss möjligheterna. Välfärden köper oss tid och frihet från allt annat ansvar. Runt omkring oss växer nu illusioner och osanningar allt högre. Äktheten och transparensen får allt svårare att skiljas ut från dessa lögner och den nya tekniken med internet och AI förstärker snårigheten och den grumliga opaciteten.

Tillit och transparens måste och kommer att bli allt mer av en hårdvaluta vilket avkräver oss kravet på sanning. Den upplevda tilliten räcker inte. Det krävs äkta tillit eller som vi också kan kalla det: sanning. Fake news blir ett allt större problem. Ledare som strävar efter makt använder mer än gärna lögner för att gripa makten och forma världen så världen liknar lögnerna. Så gjorde till exempel fascisterna ur vilken nazisterna sedan föddes. Goebbels propagandaapparat var ett väloljat maskineri för just detta. Influencernas lögner om sig själv och för sig själva om vad och vem de är, är en annan förvanskning av sanningen. Till och med manipulerade bilder på datingappen Tinder är exempel på desinformation. Internet formligen dränker oss med information som vi inte längre vet om den är sann eller ej. AI har gjort det nästintill omöjligt eftersom vem som helst idag kan publicera verklighetstrogna videos som verklighetstroget kan visa vad som helst och påstå att det är sant. Nej. Sanningen blir alltmer en hårdvaluta och en nödvändighet. Sanningen står inte minst för den bildning som människan skaffat sig och som är grunden för vår utveckling och teknologiska utformning. Men om vi inte ens har något att tro på – hur ska vi då överleva? Det är en fråga vi strax ska förstå är basal. Överlevnad är tro på en sanning. Kroppsligt så väl som psykiskt.

I boken Darwins idé av Staffan Ulfstrand (se media och litteraturlistan) nämns på sidan 266 att en grupp utan tillit slits isär och går under till förmån för en konflikterande grupp med tillit. Återigen ser vi hur den grundläggande strävan efter tillit är fundamental. Utan tillit kan vi inte avancera utan är dömda att förgöra varandra. Tilliten handlar inte bara om kunskap utan om överlevnad och det ska visa sig vara centralt.

Frågan blir då om sanningen är det vi bör bygga vår kodex av? Utan tvekan. Sanningen och tron på sanningen är grunden för vår kodex. Men har vi inte redan i första kapitlet gjort upp med flera andra faktorer som verkar vara av stor betydelse för mänskligheten som kommunikationsparadigmen, ledarna, tron, berättelsen, behovstrappa, bildning och teknologin som också omfattar just internet och AI? Jo och de kommer ingå i vår ambition att skapa den nya kodexen för digitalismen.

Vi behöver en ny kodex som tar hänsyn till det fjärde kommunikationsparadigmets innehåll: digitalismen därför att det är vår nya tid och varje ny tid behöver se över om den gamla kodexen fungerar. Gör den inte det behövs en ny. Man kan tryggt säga att digitalismen är så fundamentalt förändrande att en ny kodex behövs. Vi har inga filosofier och upptrampade vägar, bara en början till dessa. Syntopismen är tänkt att leda en väg in i tänkandet för den nya tiden och då måste vi börja med denna kodex och den är grunden för allt vi ska lägga framför oss vilket är den mest komplexa tid av de alla.

Så vad ska denna nya kodex bestå av? Vi måste börja med sanning och tro. Men då komplexiteten är orsak till vår oförståelse för verkligheten måste vi tillbaka till rötterna och våra grunder vilket sker genom rotsystemen i kapitel 1. Först då vi lagt de grunderna så kan vi bygga på med komplexitet vi själva väljer utifrån vår nyförvärvade och gamla bildning och kunskap. Men själva lösningenför den tid vi lever i och som vi vill nå kan formuleras:

Vår kodex måste bestå av en lösning i att nå framåt från kaos mot ordning (i enlighet hur nya paradigm löper över tid – se kapitel 1) och att sanningen måste återupprättas i mesta möjliga mån för att minska risk för konflikt och öka utbytet för bildning mellan olika grupper.

Här finns ännu inget uttalat mål vilket är nödvändigt men vi kommer dit. Bildning är metoden för att undersöka sanningen och bildningen börjar som alltid med vad andra lärt av historien; i det här fallet det förra paradigmskiftet. Filosofer och högt skolande må ursäkta kommande texter om de anser att det är av banal art. Det är ett försök att förmedla en idé som jag tror är nödvändig för vår digitala tid. Låt oss nu i detta kapitel bygga en kodex för den digitala tiden.