Etikens och moralens problem

Om vi nu kommit fram till att etiken är tron på en sanning så har vi ett begrepp att jobba med. Men det blir strax komplicerat. Då man talar om moral brukar man mena att man begår en handling och handlar då efter vad man anser är rätt eller orätt. Man säger då att detta gör din handling ”ond eller god”. I Syntopismen blir det ett cirkelresonemang. Om vi begår en god handling så måste etiken stämma överens med handlingen om vi inte ska gå emot våra värderingar. Ett mycket konkret exempel skulle kunna vara: jag straffar min otrogna fru därför att det är rätt enligt min religion. Den moraliska handlingen är bestraffningen och reflektionen över detta sker med hänvisning till din heliga skrift. Skriften stipulerar din tro på en etik. Etiken rättfärdigar helt enkelt individens upplevda val av beteende. Det finns alltså inget eget ansvar i handlingen mer än att man valt att tro på sin etik.

Den etik som säger att jag kan straffa min hustru vid otrohet är inget annat än en just en urskuldande text som ger mig rätt att begå våld mot min fru. Som Syntopsimen ser det finns där ingen etik alls utan bara en retorisk väg ut ur mitt eget ansvar. Syntopismen avskyr allt sådant då den sätter ansvar som något av det heligaste för människan. Ansvaret är nödvändigt för att kunna utvecklas och som vi ska se handlar Syntopismen om en strävan framåt där utvecklingen är fundamental och grunden för civilisationens väg ända fram till idag. Men vad är en god handling? Problemet är att du aldrig kan ställa den frågan eftersom det inte går och det gör vår uppgift med ens väldigt komplicerad.