Kärna, kontext och förhållande

Låt oss nu påminna oss om kärna och kontext från kapitel 1 och att det är vår kärnfråga om vad artificiell intelligens är. Frågan kan inte ställas om vi inte jämför den med människan för det är vad vi hela tide gör av den enkla anledningen att vi är människor. Det måste utgå från oss. Vi adderar dock nu också epitetet förhållande som klister mellan kärna och kontext: Kärnan är det som måste förhålla sig till kontexten. Vi kommer återkomma till det här mer noggrant i kapitel 3. Dock är det här en definition vi redan nu bör lägga på minnet även om vi inte kallar det en sanning då den består av flera olika komponenter. En kärna förhåller sig alltid till en kontext. Något annat är otänkbart. I vår diskussion om etiken är individen kärnan, tidsepoken och kulturen är kontexten och förhållandet mellan kärna och kontext en den moraliska handlingen.

I exemplet ovan är den man som misshandlar sin fru kärnan medan hans troslära som godkänner hans handling är kontexten. Misshandeln av hans fru på grund av hennes otrohet legitimeras av hans förhållande till sin kontext det vill säga sin etik och det manifesteras då av hans moraliska handling. Men vi kan inte ha att göra med en etik som ger oss en moral som fungerar olika i olika kontexter beroende på vad som upplevs som gott och ont. Då hamnar vi åter i kärnans tolkning av kontexten. Vi kan överhuvudtaget inte ha att göra med gott och ont. Det som behövs är istället en universell idé om rätt och fel vilket kan sägas vara ett absolut och just universell idé om gott och ont.  Men där kommer vi aldrig att hamna. Vi kan inte övertyga en bokstavstroende muslim eller kristen om att Syntopismen eller kristendomen eller Svea rike lag har rätt. Islams väg är Guds väg och nedtecknad i den heliga skrift. Det är vad som gället. Punkt. Det är deras tro och DNA (symboliskt talat). Deras moral bygger på den etik som skrivits ned sedan urminnes tider. Frågan om vad som är gott eller ont kan aldrig ställas. Vi kan heller inte, om vi hade en tidsmaskin, övertyga människan under antiken att gudar inte finns och att vi inte är universums medelpunkt. Copernicus var en av de som fick erfara detta. Han var en av de som upptäckte att jorden inte är universums medelpunkt utan istället kretsade kring vår sol. Copernicus väntade många år med att publicera sina upptäckter av rädsla för repressalier, något hans efterföljare Galileo Galilei fick erfara. Om vetenskapen fått råda utöver kyrkans makt, regenter och makthungriga imperier skulle vi kanske varit ännu längre fram i vår civilisations strävan efter kunskap.