Panta rei – Allt är i förändring

Filosofen Herakleitos uttalade i antikens Grekland: panta rei – allt flyter. Kort sagt menade han med detta att allt är i förändring. Det är sant även för etiken. Etiken kan alltså bara skapas i ständiga nya kontexter. Kontexten beror på när i tiden den utspelar sig och vilken kultur den uppstår i. Eftersom rätt och fel (eller gott och ont) kommer uppfattas på olika sätt beroende på när och var som frågan ställs så borde följande sats om etiken vara en utgångspunkt för vår strävan efter en ny kontext.

Etiken är vägen till det mest värdefulla gemensamma målet utifrån vårt förhållningssätt till kontexten.

Det mest värdefulla gemensamma målet måste ju vara etikens funktion det vill säga att hålla samman stammen och vi håller den samman för att den ska överleva. Det har vi alltid gjort. Förhållningssättet är dock problemet. Där menar till exempel islam att det är att följa guds ord medan en hedonists idé om mål är att sträva efter njutning och lycka i livet. Frågan blir hur vi definierar ett förhållningssätt till kontexten som alltid är gällande för allt och alla och inte beroende av tid eller kultur? Det var som vi såg troligen omöjligt men hur nära kan vi komma en sådan ambition med dagens idé om verklighetens beskaffenhet för det är trots allt den som vi lever i även om vissa helt utan bevis hävdar annorlunda. Vi sysslar dock med Syntopism så vi vill ha empiri och bevis.

Etiken kan skifta inom nationen genom olika kulturers värderingar och normer. Politikernas uppgift är att försöka säkerställa en slags ”huvudetik” för nationen att förhålla sig till vilket ytterst manifesteras via rättssamhället. Idag lever vi mångkulturella samhällen där kulturer etablerar sig med en egen etik som inte rimmar med nationens och därför skapar nya subkulturer med egna värderingar som skapar problem då de krockar med nationens dito. Men även andra kulturer kan ha egna etiska värderingar som stöter sig med de som instiftas av nationens styrande.