Gårdagens artikel handlade om ett artikel jag läst om hur rasism är vedervärdigt och hur jag menar att människan inte har modet att gå till roten och inse identitärism.

Nedan är en debattartikel från Svenska dagbladet där den kvinnliga skribenten beskriver ett glödgat hat mot män som spelar fotboll och dess publik.

Artikeln är min mening ett utmärkt exempel på något uttrycksfullt tydligt hatiskt får publiceras i en av våra största dagstidningar. Hade det varit 1933 hade du kunnat byta fotbollsmän mot judar och det hade publicerats lika glatt och med bifall från publiken.

Därför abjektet (se gårdagens artikel) byts bara ut i identitära kulturer. Läs nedanstående artikel och se var vi har nivån idag. Utöver det här saknas alla rimliga försök till förståelse men det är inte artikelns syfte. Det är att få släppa loss känslomässigt raseri på bästa plats i en dagstidning – så som skedde i nazistiska Der Sturmer 1935. Det är exakt noll skillnad bortsett från abjektet.

Förstålsen för fotboll och mekanismerna är det intressanta men artiklen görs istället till ett alibi för hat. Och det här är något vi ser i USA och Europa från flera av de som anses bära demokratins väl. Men de bär abjektet lika högt som de som de anklagar för detsamma.

Har du inte läst gårdagens artikel så rekommenderar jag dig det för det är min erfarenhet av de som inser identitärism vs konsolidariat ser saker på ett tydligare sätt. Det är iaf vad de sagt mig.